Idag är det en sån där minnesdag.
En av alla de dagar som på olika sätt är så starka och så levande ännu.
Så mycket hände denna dag. Jag fick träffa alla dina sidor, dina underbara spralliga upptåg, din humor, din värme men också det bekräftelsebehov som gör att vissa än från denna dags sena kväll fortfarande är bundis med det största sveket som drabbade dig i ditt liv, men de skiter jag i nu.
För nu idag vill jag minnas det roliga och det fina.
Korten har de flesta sett förut och mer kort finns men de korten är för oss som var med…
Vi började dagen på Universeum. Eller som du skrev på ditt Instagram: Nu leker vi barn !!:D
Vi lekte ju faktiskt lite barn där inne. Bollar som flög i luften var skoj liksom att akvariet med hajarna var spännande.
Vi skrattade när vi försökte klappa rockorna och barnen, ja de som faktiskt var barn runt om oss, uppenbart tyckte vi var fruktansvärt omogna när vi skrek ”Blääää” för de var så slemmiga.
Sedan kom vi in i regnskogen och där fanns aporna.
Om jag skulle göra en top 3 lista på när jag skrattat mest i mitt liv så skulle episoden när apan hoppade emot dig efter att du fått tagit ditt kort på den komma väldigt högt upp. Du skrek till så högt och i falsett så jag tror faktiskt att hela regnskogen stannade till och jag skrattade så jag nästan kissade ner mig.
Kanske var det för att jag stått och väntat på dig i något som kändes som en hel dag innan du fick till det där perfekta kortet med din alldeles nya Samsung S3 och kanske var det för att du hoppade lika högt som apan.
Kanske också för att du var totalt genomsvett för det var ju varmt som sjutton där inne i regnskogen men mössan kunde du inte ta av för du hade ju inte gjort ordning håret. Ja, du var allt lite noga med det där Daniel :p
Sedan lekte vi Jurassic park och det var spännande. Jag kommer ihåg att du imponerat lyssnade när jag försökte leka duktig och berättade att ”Numer tror man att de hade fjädrar de där ödlorna”. Tänk om du fått leva ett år till Daniel och sett hur de sedan gjorde om dinosaurerna på Universeum. Dom fick fjädrar och ser numer ut som förväxta höns i glada färger med för stora tänder.
Men då när kortet togs var det mer riktiga ödlor och jag tog en hel radda kort på dig varav detta är det bästa
Du ser så busig ut och om folk hört vad vi sade innan kortet togs hade de nog kanske tyckt att vi båda var lite väl busiga men den konversationen passar sig inte här 🙂
Efter det gick vi till Liseberg och på vägen dit ringde Jennie och det bestämdes att hon och Kevin skulle komma till parken dom med. Snart skulle jag få träffa din syster och du sade gång på gång hur glad du var över det. Snart skulle jag få träffa din familj!
Fast innan besökte vi Evert Taubes värld och det blev ett väldigt märklig besök.
För du gillade det så och det hade jag inte direkt räknat med om jag ska vara ärlig men där visade du en väldigt annan sida av dig vilket jag är glad över att jag fick se.
Jag tror vi var där inne i över en timme och du lyssnade, såg och läste allt. När jag frågade varför sade du ”Jag vill lära mig allt om min nya stad” och då kommer jag ihåg att jag klappa dig på kinden.
Vi dansade vals till ”I Roslagens famn” innan vi gick ut och vandrade sedan upp mot Lisebergshjulet för jag tänkte att ville du nu lära dig allt om Göteborg så skulle du få se Göteborg också.
Även om jag var 100% säker på att hjulet skulle ramla ihop och döda oss så köpte vi glatt biljetter och det var bara vi som åkte i hjulet den stunden så skulle det rasa så skulle i alla fall bara vi två dö
Det var där uppe jag tog det här kortet.
Detta kort som senare skulle pryda din minnessida på FB.
Du är så vacker där Daniel men för mig blev det där kortet också något annat. För det var där jag kallade dig för Tussen första gången.
Vi satt där på var sin sida och var fullständigt livrädda. Det blåste lite den dagen och det kändes som att vi snurrade runt runt runt i den där jäkla korgen. Fast självklart kunde ingen visa den andre att han var livrädd så istället var det först knäpptyst.
Till slut fick jag väl ett litet infall av ”Cool kille” så jag frågade ”Är du rädd lille tussen” och försökte le.
Då svarade du på ett sånt sätt som bara du kunde. Inte alltid helt genomtänkt och spontant, ”Vad betyder det? Är det danska?”
Då brast skräcken över att hjulet skulle rasa ihop och jag garvade till och sedan pratade vi som vanligt. Jag pekade mot olika ställen i Göteborg och till slut satte du dig på min sida, tog tag i min arm och sade ”Tänk snart bor jag här Walle”
”Ja, det gör du tussen”, svarade jag och längtade lika mycket jag.
Efter det fick du heta tussen och det kommer du för alltid göra <3
Sedan var det då dags att möta Jennie och Kevin och om det mötet har jag skrivit många gånger men fortfarande minns jag kärleken i dina ögon när du såg dom. Jag minns hur lycklig du blev och jag kände mig också lycklig då för att jag kunde vara med om det här. Jag var stolt då att jag fått ner dig till Göteborg efter en fruktansvärt jobbig vecka i Umeå och att se dig nu så här glad gjorde mig glad. Att slippa se dig sitta ledsen framför webcamen och fråga ”Varför är jag så ensam Walle” utan nu istället se dig bära och jaga din älskade systerson gjorde mig så gott att se.
Du och Kevin åkte Farfars bilar sen och efter det gick du och Jennie och åkte Balder.
Efter åkningen tog de två sällskapen en paus ifrån varann och medan du och jag gick och åt smörgåsbord så gick Jennie och hennes sällskap och såg på Evert Taube. Hon gillade det inte direkt:)
Under middagen var jag tvungen att poängtera att ”Jennie är ju skitsnygg” och det där var inget som du direkt gillade. Jennies mycket vackra utseende skulle sedan bli lite av en följetong mellan dig och mig. Inte för att du inte höll med. Nej du var själv noga med att poängtera att din syster ”såg väldigt bra ut!”, men jag skulle inte tycka det.
Fast jag fick gärna tycka att du var snygg 😛
Där den 8 juni 2012 var jag så otroligt glad över att jag hade fått en vän som fick mig att leva upp så enormt.
En vän som jag suttit och pratat fram till morgontimmarna med och som kände mig mer och bättre än kanske någon annan på denna jord. En vän som visste allt om mig och jag kände mig för första gången på mycket mycket länge som att jag var omtyckt.
Allt det där står den dagen för 4 år sedan för. För lycka, för kärlek, för vänskap och för framtiden.
För då fanns framtiden. Då fanns allt!
Nu ska jag försöka sova lite. Igår gick det knappt och idag vet jag att jag kommer gråta när jag lagt mig ner, men idag ska jag hålla om min kudde och blunda hårt och drömma om att det är dig jag håller om. Om jag ligger helt still kan jag känna din lukt från Body Shops jordgubbsparfym som du alltid hade på dig. Jag kommer sedan viska tyst ”Godnatt Daniel, tussen min”
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
Det är natt, klockan är strax fyra när jag börjar skriva det här…