Monthly Archives: november 2014

En så kallad milstolpe skedde denna helg för sidan Till Daniel.

Nu har över 150 000 personer läst något på den här sidan/bloggen, och det är helt fantastiskt.
Sedan sidan startade på nästan dagen för 2 år sedan har också över 20 000 sett filmerna om Daniel, och jag har totalt fått över 300 mail från personer som på ett eller annat sätt blivit berörda, påverkade, ledsna, förbannade, förtvivlade etc på grund av det öde som drabbade Daniel.
Jag vill med detta inlägg tacka alla er som läst, och alla er som hört av er. Det har betytt oerhört mycket ska ni veta. Jag vill också tacka er som vågat delge mig era egna tragiska berättelser och tack vare er har jag lärt mig så oerhört mycket om vilket bedrövligt tillstånd den svenska psykiatrin befinner sig i.

Under hela tiden har det funnits en diskussion hos vissa läger om den här sidan är ok. Hänger jag inte ut Daniel? Hade han tyckt om det? Hade han avskytt det, och så vidare…
Låt mig då säga:
Ja, jag har hängt ut Daniel. Det gör man direkt när man skriver om någon som inte finns kvar, eller som kan förklara sig. Inget snack om den saken.
Men jag anser att mina texter har varit min bild, och utifrån hur jag såg på saker och ting, och känner idag ingenting annat än stolthet över vad den här sidan ändå lyckats göra. För Till Daniel har mitt i mina egna förtvivlade texter också blivit en beskrivning av en psykiatrivård som inte fungerar, och det är viktigt att det kommer fram. Sedan ska man inte förglömma att Daniel själv både var med i radio öppet, samarbetade med projekt vid Göteborgs Universitet, och ville skriva en bok om hur det är att vara ung och trasig. Självklart finns det massor om Daniel som inte står här. Det är sånt Daniel tog med sig och som får stanna där. Det har, trots allt, funnits en spärr på hur öppen man kan och får vara, men då jag sett hur andra agerat efter Daniels död så är jag idag stolt i alla fall över att jag gjorde nåt. Fel eller inte så gjorde jag något. Det är mer än vad väldigt, VÄLDIGT, många andra kan säga…
Man ska inte glömma att detta är MIN personliga sida. Detta är ingen officiell minnessida utan det är min egna som jag själv gjort, och där mina egna texter står och ingenting annat. Det är ju också, till er som stör er, väldigt fritt fram att inte läsa den.

Jag är stolt över sidan Till Daniel, liksom jag är stolt över Daniel. För utan hans styrka som han hade jag aldrig fått energin, och hans energi smittade av sig på mig, och det är jag tacksam över. Jag är också stolt över alla er som varje dag får möta vår kaotiska psykvård, och att ni orkar kämpa.

Sedan är jag faktiskt lite stolt över mig själv med, och vet ni kära läsare??
Det anser jag mig ha rätt att vara idag.

Kram på er

/Walentine

Att du har världens sötaste och goaste systerson vet du redan, men idag slog han nog någon form av rekord Daniel.
Han är inne i en fas nu då han gärna vill berätta hur saker ligger till, och gärna om precis allt.
Idag har han t.ex lärt Henke att man inte kan rikta ”muslampan” mot taket för Shirley kan inte klättra på väggar, och sen berättade han att katter gärna sitter i träd och så vidare.

Efter det var det min tur att få lite kunskap och geografi stod som ämne idag. Han berättade först att det finns olika språk, och sedan olika länder. Spanien finns, och Irak, och Palestina, och Finland och Sverige, och sedan berättade han att det finns ett land som heter Tuppland.
Jag som inte hade hört talas om Tuppland innan frågade exakt vart detta land låg och då berättade han, med tydlighet i rösten så att jag verkligen förstod, att Tuppland ligger långt bort. Man måste flyga dit och det tar 40 timmar! I Tuppland bor det bara människor och tuppar, och de pratar engelska, arabiska och svenska 😀

Han var bara så söt när han berättade det, och jag tycker att visst är Tuppland det bästa namnet på ett land ever?!
Någon gång ska jag skriva om landet Tuppland där bara människor och tuppar finns

Jag gjorde en coverbild till min Facebook om Tuppland, och om ni har Facebook i himmelen så kan du ju ta den.
Förresten, om ni har Facebook där uppe så adda mig!

Älskar dig tussen min,
in i evigheten

/Walle

Hej min tuss.

Sedan du lämnade oss har jag med väldigt jämna mellanrum ägnat stunder åt att leta på Internet, och tja du vet…
Det där är ännu en sådan där sak som ingen vet att jag gjort, och de inte kommer få veta heller. Igår och idag satt jag en stund med det, och kom över något helt annat, men som handlade om dig. Det var en text du skrivit om hur du upplevde mobbning i skolan, och du undrade varför ingen gjorde något. Jag har läst texten innan, och du hade den med i en tidning en gång i tiden också, men denna gång gjorde texten så ont att läsa, och samtidigt slog saknaden till igen, och denna gång något så enormt.

Det kan räcka med en sån där grej för att jag ska bli så vanvettigt sorgsen, och sakna dig så vanvettigt mycket.
Kanske är det för att allt annat står still som det blir så här ibland, eller kanske är det så som det ”ska” vara, men just nu gör det ont Daniel.
Just nu känns du så nära men ändå så långt borta, och just nu vill jag bara kunna sträcka ut handen och känna dig där. Just nu vill jag inte vara ensam, utan min tuss.
Just nu vill jag samtidigt slå någon hårt i skallen för att det blev som det blev.
För det jag hittade var ett sådant bevis på hur du faktiskt ville förändra dig, världen du levde i, och livet runt dig, och därför blir jag fortfarande arg, frustrerad och ledsen för att det inte blev så.  Ilska blandad med sorg, och på det en hög med tårar.

Saknar dig Daniel. Ja jag saknar dig så jävla mycket 🙁

Har egentligen inget vettigt att säga, eller skriva, men ville bara säga hej.

Tänker på dig, på mig, på allt och resten där emellan.
Funderar ibland på om du verkligen vet och förstår hur saknad du är.
Tänker på hur du fick mig att aldrig känna mig ensam, men samtidigt hur fruktansvärt ensam jag mitt i allt ändå kände mig när sjukvården ställde till det.
Känner också hur ensam jag blev sen, och är fortfarande…

När du varit död i 6 månader tog jag en del av texterna som folk skrivit på din ”officiella” minnessida på FB och satte ihop dom i en liten ”film”
Lägger in den här om du inte sett den innan fast det vet jag ju iofs att du har.

I slutet av helgen min tuss kommer det ske en sak här. Det är dags för ett öppet brev till den där ruttna myndigheten som sägs ansvara för folks säkerhet inom sjukvården….

Puss min tuss

Hej min tuss.

Ser du ljusen inatt från din himmel? Ja hoppas det.
Jag är ledsen att jag inte kunde komma upp till dig idag. Jag hade gärna velat det, men det är som det är när man saknar pengar.
Fast jag tror du hade besök idag i alla fall så du får det lite fint hos dig.

Jag hatar den här dagen Daniel. Jag har alltid hatat Alla helgon. För de flesta är det en dag att minnas de döda på, men för mig är den bara en påminnelse om allt som kunde varit, och allt som inte blev. Idag har jag varit hos Patrick och sen åkte jag till Mia. Jag såg alla människor på kyrkogården och någonstans värmde det mig att de gick där tillsammans hos dem de saknar. Själv var jag ensam, och kände väl heller inte för att träffa någon. Den enda jag egentligen ville åka till var dig, men som sagt det är för långt. Har gått och hoppats hela dagen att någon kanske kunde tänkt att de skulle tända ett ljus från mig hos dig, men nej då. Ingen risk och varför skulle någon egentligen göra det? Omtanke går ju bara åt ett håll ibland…

Men här hemma har det brunnit ljus idag, och när det brann ner tände jag ett nytt.  När jag sedan satte mig i soffan så gick det inte direkt lång tid innan TV’n ville visa lycklig homosexuell vigsel så då stängde jag av. Sånt klarar jag inte riktigt än. Då gör det ont, och då minns jag för starkt den där kvällen den 11 augusti och jag är trött på att minnas. Jag är trött på att komma ihåg det som bara är….minnen.

Ja mitt liv är minnen av de som inte finns mer. Några nya minnen tror jag inte att det kommer skapas för jag vill inte ha människor i mitt liv på det sättet mer, och jag tror det är bäst så.
Jag slipper då åka och tända ljus, och jag slipper tänka på att adressen numer är en kyrkogård. Jag slipper tänka på att du skulle bott med adress Göteborg, men idag är din adress ”Skellefteå S:t Örjan Sä KV 06 7”. Ja, jag slipper tänka.

Vad jag skulle vilja krama dig just nu Daniel. Kanske med ett tänt ljus bredvid oss. Ett ljus som då skulle stått för livet.

Älskar dig, in i evigheten

/Walle