Till Daniel har den senaste tiden fått mycket nya läsare.
För dig som kanske undrar vad allt här handlar om rekommenderar jag Historien om Daniel, en ”film” om en vårdskandal utan dess like som fortfarande pågår trots att Daniel själv lämnade oss hösten 2012.
Se denna korta trailer för lite information…
Vill du hjälpa till?
Sprid Denna! länk
Tack!
Tänk Daniel!
Jag satt och tittade runt lite på Facebook och hittade en grupp som heter ”Clownverksamheten på NUS” och jag tänkte direkt ”Jaha, psyk har en egen grupp på Facebook”, men det visade sig faktisk handla om riktigt clowner.
Sen vet man ju inte om någon av psyks personal extraknäcker. En röd näsa och ett gråtande ansikte hade ju annars kunnat bli klinikens logotype.
Socialstyrelsen har idag lämnat en rapport kallad ”Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning”.
Den 90 sidor långa rapporten är en intressant text om tillståndet i den svenska psykvården och är också en rapport om bristerna i den svenska vården när det gäller psykisk ohälsa med mera.
Vill du läsa hela rapporten finns den för nedladdning här.
Socialstyrelsen skriver bland annat…
För tidig dödlighet bland vuxna med allvarlig och långvarig psykisk sjukdom har en stor betydelse för hälso- och sjukvården och dess organisation av vården. Det finns många faktorer som bidrar till dålig fysisk hälsa hos personer med allvarlig psykisk sjukdom, inklusive livsstilsfaktorer och läkemedelbiverkningar. Det finns dock allt fler tecken på att skillnaderna i hälso-och sjukvårdens kvalitet bidrar till sämre resultat i kroppslig hälsa. I vissa fall verkar den ökade dödligheten förklaras av ojämn kvalitet i vården.
Man skriver vidare…
Resultaten visar att personer som vårdats inom psykiatrin de senaste fem åren har en påtagligt förhöjd dödlighet. Skillnader i dödlighet mellan målgruppen och den övriga befolkningen är i denna jämförelse större jämfört med vad Socialstyrelsen tidigare presenterat. Skillnaden beror främst på att dödligheten i befolkningen minskat, medan förbättringen uteblivit för personer med psykisk ohälsa. Socialstyrelsen anser att ett viktigt mål för hälsooch sjukvården är att minska dödligheten till följd av kroppsliga sjukdomar för personer med psykisk ohälsa.
När vi sedan kommer till självmord skriver Socialstyrelsen…
Självmord och självmordsförsök är ett stort folkhälsoproblem. I Sverige är självmord i dag den vanligaste dödsorsaken för män i åldersgruppen 15–44 år. Sverige har tillsammans med norra Europa medelhöga självmordstal jämfört med övriga Europa. Sedan slutet av 1970-talet har dock antalet självmord minskat i Sverige och i de flesta länder i västvärlden. Med få undantag i världen är självmord 2–4 gånger vanligare bland män än bland kvinnor. En högre grad av impulsivitet och aggressivitet hos män har framförts som en möjlig orsak. En annan orsak kan dock vara kvinnors större benägenhet att söka hjälp och därmed få tillgång till behandling med antidepressiva läkemedel. Depression, ångestsyndrom och schizofreni medför en ökad risk för självmordsförsök eller självmord. I de nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom rekommenderar Socialstyrelsen att hälso- och sjukvården bör göra strukturerade bedömningar av självmordsrisken inom diagnostiken när de misstänker att det finns en risk för självmord. Detta gäller inom såväl primärvård som psykiatrisk vård. Om de bedömer att det finns en risk för självmord ska de göra en fördjupad psykiatrisk bedömning.
Och…
En strukturerad självmordsriskbedömning inom hälso- och sjukvården är en viktig faktor för att förhindra att människor tar sitt liv. Socialstyrelsen förväntar sig att hälso- och sjukvården genomför strukturerade bedömningar av självmordsrisken enligt de nationella riktlinjerna när de misstänker att det finns en risk för självmord. Om de bedömer att det finns en sådan risk ska en fördjupad psykiatrisk bedömning genomföras. Ytterligare exempel på brister som Socialstyrelsen har identifierat inom hälso- och sjukvården är ofullständig dokumentation, att verksamheten inte följer regionala vårdprogram och att vårdplaner inte upprättas i tillräcklig omfattning
Alla dessa synpunkter som Socialstyrelsen lägger fram är bra och viktiga. Det är otroligt viktigt att psykvården gör bättre bedömningar av självmordsrisken hos patienter och framförallt är dokumentationen enormt viktig. Att vårdplaner ska upprättas borde vara en självklarhet men är tyvärr inte det överallt i det träsk som kallas för svensk psykvård.
Det är bara ett stort problem med dessa åsikter när dom läggs fram av Socialstyrelsen, och det är att dom själva uppenbart inte anser att det är så speciellt viktigt.
Den 7 november 2012 inkom en anmälan om ”fel i vården” till Socialstyrelsen, som fram till 1 juni i år var tillsynsmyndighet för vård och omsorg. Den anmälan slutade med att Socialstyrelsen gav rätt till vårdgivaren i allt efter att vårdgivaren kommit med en förklaring som dom inte kan styrka på något sätt då det inte finns en rad dokumentation som styrker deras förklaringar men där Socialstyrelsen alltså inte ansåg det så viktigt med att förklaringarna ska kunna stärkas i just dokumentationen.
I ärendet hade anmälaren, jag alltså, bland annat påtalat följande brister…
1. Ingen vårdplanering fanns.
2. Mycket stora doser av mediciner som hela tiden ökade.
4. Flera veckors väntan på samtalskontakt för kliniken skyller på semestertider
5. Man antecknar inte och tar inte anhörigas samtal på allvar och ignorerar information om att patienten tar med sig mediciner in på avdelningen.
6. Man skriver ut en månadskonsumtion av mediciner på en gång trots att man enkelt kan dela upp uttagen. Något man också gör med andra patienter med liknande symptom och problem.
7. Man skriver ut patienten mitt i natten trots att han ställt till med oreda på avdelningen och bland annat barrikaderat sig på ett rum strax innan och försökt hämta ut ännu mer tabletter på Apoteket och detta 2 dygn efter en allvarlig intox av läkemedel. Detta också 1 1/2 dygn efter att samma läkare som skriver ut honom denna natt i journalerna skrivit ”Förhöjd suicidrisk utanför sjukhusområdet”
Patienten avlider sedan några timmar senare efter utskrivning av förgiftning.
Vårdgivarens svar på detta var att patienten fick träning i sin ADHD (Detta finns det ingenting i journalerna att läsa om), att patienten fick ”Psykosocial träning (Detta går det heller inte att finna något i journalerna om) och man menade att man var tvungen att skriva ut dessa mängder medicin (en anledning som det inte heller det går att finna någon vettig förklaring till)
Socialstyrelsen menade genom sitt beslut till vårdgivarens fördel att det alltså är ok att dikta ihop berättelser i efterhand. Man menade också att det är helt ok att i efterhand sätta diagnoser på patienter utan att ha utredningar och dokumentation som kan styrka det( för det gjorde nämligen vårdgivaren i nämnda fall), och man menar också med sitt beslut att man egentligen talar fullständigt emot sig själv.
Socialstyrelsen hade en enormt viktig uppgift som tillsynsmyndighet men visade att man inte tog sitt uppdrag på allvar. Därför blir dagens rapport nästan komisk när man ser till att samma myndighet som ena dagen låter en vårdgivare sköta vården efter en kaosartad modell där patienter dör sedan nästa dag poängterar hur viktigt allt det är som vårdgivaren i nämnda fall missat.
Socialstyrelsen hade i detta fall en möjlighet att kunna visa att ”Så här får det inte gå till”, men istället beslutar man om att göra tvärtom och skriver sedan en rapport som ger anmälaren rätt. Det blir ingenting annat än rena hyckleriet från Socialstyrelsens sida.
Det som i alla fall blir intressant med hela denna rapport är att jag känner att jag hade rätt från början och om sjukvården, i detta fall Norrlands Universitetstsjukhus Psykiatriska klinik, arbetat efter det sätt som Socialstyrelsen i denna rapport säger sig vilja se så kanske fler svar funnits idag än frågor.
Lås oss hoppas nu att Socialstyrelsen med denna rapport och utvärdering först och främst läser den själva och att de tar med några exemplar över till Inspektionen för vård och omsorg. Kanske kan dom läsa den ihop så kanske vi en dag får en psykvård där de regler som ska gälla också följs.
OBS! Det nämnda fallet ligger nu hos IVO (inspektionen för vård och omsorg) för omprövning men jag hyser inga som helst förhoppningar om att beslutet kommer ändras. Ärendet kommer då överlämnas till Justitieombudsmannen.
Om du vill veta mer om fallet jag nämner ovan rekommenderar jag varmt denna länk
Öppet brev till Gunilla Hult Backlund, generaldirektör vid Inspektionen för vård och omsorg.
(detta öppna brev är också skickat till IVO via mail)
IVO har nu funnits i drift i 12 dagar och det är väl bara att önska er lycka till. Du och din myndighet har mycket att göra för något är ruttet i landet Sverige och den tidigare tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen, gjorde inte mycket för att förbättra det. Många är dom historier från anhöriga som mött en oförstående tillsynsmyndighet som helt väljer att gång på gång gå på vårdgivarens sida oavsett vilka felaktigheter som begåtts.
Själv har jag tyvärr blivit tvingad att inse att Sverige inte har mycket till patientsäkerhet.
Den 12 september avled Daniel Johansson efter en vårdtid som måste ses som en grym och cynisk parodi på psykvården. I ett kaos utan dess like tvingades vi som älskade honom bevittna hur han gick ner sig i en spiral som pekade allt snabbare neråt tills den fruktansvärda dagen kom då Daniel rycktes ifrån oss.
Sedan dess har vårdgivaren hårdnackat vägrat erkänna sina misstag trots att personal på samma klinik suttit mitt emot mig och erkänt misstagen. Fast det tog inte vårdgivaren med i sin internutredning. Vårdgivarens enda utgångspunkt var att säga ”Vi gjorde inga fel”.
Under den efterföljande utredningen som Socialstyrelsen gjorde lyckades man visa vilken liten möjlighet det finns att kunna få rätt mot en vårdgivare när tillsynsmyndigheten väljer att gå på deras sida trots att bevis efter bevis och exempel efter exempel läggs fram där man mycket lätt kan montera ner vårdgivarens yttranden till luft. Socialstyrelsens handlade gick från att först lägga ett förslag till beslut som ifrågasatte stora delar av vårdgivaren till att inte kritisera dom alls. Ändringen kom från ett enda dokument som jag inte fick tillskickat mig. Ett dokument som är så långt från sanningen som det går att komma.
Nu ligger Daniels ärende under omprövning efter att jag ifrågasatte förfarandet, och det ska bli mycket spännande att se om IVO är mer intresserad av att få fram sanningen än vad era föregångare var när det gäller ”Fel i vården”. Redan kan jag konstatera att jag reagerade negativt när jag läste på eran hemsida att nu kan en utredning ta ett år istället för 6 månader som innan. Om det är en förbättring vet jag ju inte…
Ni på IVO har ett enormt ansvar. I ett land där vissa delar av sjukvården går på knäna är det så enormt viktigt att det finns en tillsynsmyndighet som vågar kritisera och som vågar vara kritisk. I ”fallet Daniel” visade Socialstyrelsen att sanningen inte var det viktiga. Samma myndighet som normalt pratar om vikten av dokumentation struntade i dokumentationen denna gång. Istället lät man vårdgivaren yttra sig lite hur som helst. Man var inte intresserad av fakta, och trots att jag som anmälare påpekade bristerna och också pekade på vad jag hade som bekräftade mina åsikter så struntade man i det. Trots att andra patienter på samma avdelning delar min åsikt: Att vårdgivaren förstörde Daniel, och trots att vårdgivaren skriver om vårdinsatser som det inte finns en enda rad dokumenterat om, och trots att vårdgivaren ljuger om förskrivningar av läkemedel, och trots att vårdgivaren skriver ut enorma mängder mediciner till en patient som vårdgivaren själv efteråt kallar för missbrukare, ja trots allt det och så mycket mer struntade Socialstyrelsen i det och sammanfattar allt med att ”ingen vårdskada skedde”. Socialstyrelsens handlande i ”Fallet Daniel” är en byråkratisk skandal av stora mått.
Du som generaldirektör för denna nya myndighet har ett stort ansvar. För den svenska vårdmaskinen behöver en tillsyn som fungerar. Vårdgivare ska inte komma undan om fel begåtts. Det handlar inte om att hänga någon utan det handlar i grunden om förbättringsarbete. Genom misstag kan vi göra saker bättre. Daniel, och alla andra människor i detta land som vi förlorat i en psykvård som drunknar i mediciner får vi aldrig tillbaka, men vi kan se till, och ni kan se till, att fler slipper få dom där samtalen som inleds med orden, ”Jag har något mycket tråkigt att berätta…”
Så jag önskar dig lycka till, och jag kommer följa IVO´s arbete. För Sverige behöver kontrolleras, och de som utför samhällets tjänster behöver kontrolleras. För genom misstagen i vår historia kan vi lära oss för framtiden, och målet måste alltid vara att inga fel får begås och när fel ändå begås måste den ansvariga tillsynsmyndigheten våga kritisera, förändra och förbättra. Det är så man driver en nation framåt. Det är så man möter framtiden och det är så man måste jobba för att se till att ingen patient ska dö ensam på grund av en vårdgivares ignorans och inkompetens.
Walentine Andersson
www.daniel.walentine.se
För mer information om Fallet Daniel: http://www.daniel.walentine.se//2013/05/historien-om-daniel/
____________________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om IVO, Socialstyrelsen, Norrlands Universitetssjukhus, självmord, suicid, vård, vården, sjukvård, tillsyn
För er som sett ”filmerna” om Daniel och följt min kamp att försöka ge Daniel upprättelse men också att se till att psyks härjningar blir granskade så har det uppkommit lite nyheter som jag tänkte berätta om.
Efter Socialstyrelsens skandalösa kovändning i ”Fallet Daniel” beslutade jag mig för att gå vidare. När man anser att en myndighet gjort fel är det Justitieombudsmannen som blir nästa instans så jag satte mig ner och påbörjade min anmälan. Detta efter ett samtal med en jurist vid Socialstyrelsen i Stockholm som var mycket hjälpsam och enormt tillmötesgående. Jag hade ett långt samtal med henne om regler, hur man går tillväga och allt praktiskt.
Innan vi fortsätter så får vi hoppa tillbaka till den 9 maj då jag mailade Socialstyrelsen följande mail:
Hejsan.
Om jag förstått saken rätt är Lex Maria handlingar offentliga. Jag skulle i så fall vilja begära ut Lex Maria utredningen över ärende: XX.XXXXXX/XXXX
Jag har själv gjort en enskild anmälan med ärendenummer XX.XXXXXX/XXXX som ska handla om samma tragiska fall.
Och då vårdgivaren hela tiden hänvisar till just utredningen i Lex Maria ärendet och att kompletterande uppgifter nämns hela tiden som gjorde att mitt ärende gick från att Socialstyrelsen kritiserade flera punkter till absolut ingenting så vore det intressant att få läsa Lex Maria utredningen, ja om det nu går. Jag vet inte om den är offentlig så att säga.
Det tog 3 dagar så fick jag det jag ville ha hemskickat och det var också den informationen som ledde till att jag fick gå in och ändra i andra delen av ”filmen” jag gjort om allt som hände med Daniel. Till saken hör också att i dessa handlingar fanns ett dokument med som jag INTE fått innan Socialstyrelsen tog sitt skandalösa beslut. Alltså hade inte jag fått de papper jag skulle ha fått för att kunna följa och yttra mig i ärendet på rätt sätt.
Detta ledde till ytterligare ett mail till Socialstyrelsen:
Hejsan!
Jag har en förfrågan om regler runt Socialstyrelsen.
Saken är den att jag hösten 2012 skickade in en anmälan om fel i vården.
Från att från första förslag till beslut till färdiga beslutet gick resan från att SoS först kritiserade vårdgivaren på flera punkter till att absolut allt försvann.
Anledningen till denna förändring ska ha varit kompletterande information från vårdgivaren, och jag har nu två frågor om detta.För det första fick aldrig jag denna komplettering skickat till mig före beslutet togs, jag hade alltså ingen möjlighet att kunna yttra mig i det här. Jag fick denna komplettering då jag efterfrågade den Lex Maria anmälan som också skrevs för det ärende min anmälan gällde. Denna fick jag en vecka efter att beslutet togs.
För det andra finns det i denna komplettering rena lögner från vårdgivarens sida. Detta är mycket enkelt att se om man läser journalerna från personen det handlar om, och är också i sakfrågor som är avgörande för vad saken gäller.Jag är medveten om att det inte går att överklaga ett beslut i sådana här ärenden men när uppenbara felaktigheter skett och när beslut grundas på rena lögner från vårdgivaren undrar jag vad gör man då? För jag anser att utredarna på Socialstyrelsen inte kan ha läst journalerna och jämfört de med den information som vårdgivaren lämnat.
För jag vill inte ge mig. Personen det handlar om dog på grund av vårdgivarens slarv.Finns det någon tillsynsmyndighet över Socialstyrelsen? Eller är det i så fall socialdepartementet? Går det att, om bevis läggs fram, bryta upp ett beslut i fall som ”fel i vården”? För hela det här förfarandet är under all kritik och det finns absolut ingenting som framkommit i de ”nya uppgifter” som vårdgivaren lämnat som förändrar situationen.
Hälsningar
Walentine Andersson
Jag skickade detta mail till Socialstyrelsen den 17 maj 2013.
Tisdagen veckan efter ringde jag till SoS och bad att få tala med den person som beslutat i ärendet Daniel. Jag får då veta att fallet nu låg under omprövning på grund av mitt mail!
Jag blev först väldigt förvånad då mailet inte innehöll vare sig ärendenummer eller några namn förutom mitt egna men SoS hade beslutat att ompröva allt i alla fall.
Fast samtidigt sade man att det ju var svårt att bevisa om någon ljuger vilket jag finner väldigt konstigt med tanke på att SoS har journalerna att gå efter, och dom SKA gå efter dom. Om det är OK att vårdgivaren hittar på känns det ju som ganska meningslöst att ens ha möjligheten att kunna anmäla dom tyckte jag.
Så efter detta samtal sprang jag hem och satte mig och skrev ytterligare ett yttrande till Socialstyrelsen. Ni kan läsa det i sin helhet nedan förutom några få stycken som då är markerade…
Hej
Angående ärendenummer: XX.XXXXX/XXJag blev idag efter telefonsamtal med *namn* informerad om att ärende: XX.XXXXX/XX nu tagits upp till omprövning efter mitt mail till Socialstyrelsen som jag skickade fredagen den 17 maj.
Jag skulle med detta brev vilja ta upp de punkter jag anser vara fel med den förra utredningen i lite mer detalj.I det slutgiltiga beslutet av ärende XX.XXXXX/XX skriver Socialstyrelsen att det inte går att fastställa att patientens självmord var en undvikbar vårdskada. Ni skriver också att efter att kompletterande information inkom fick ni klargöranden och förklaringar.
Jag skulle först vilja ifrågasätta hela denna kompletterande information. För det första fick inte jag ta del av detta innan beslutet togs. Jag fick under utredningens gång tillskickat mig internutredningen, utlåtandet från läkarna som skrev ut Daniel natten till den 12 september, och jag fick i sista omgången också Psykiatriska Klinikens yttrande över ert första förslag till beslut där psyk hela tiden återkommer och hänvisar till kompletteringen eller till Lex maria anmälan. Därför begärde jag ut denna lex maria utredning efter beslutet var fattat och där i fanns också kompletteringen med. Jag hävdar att denna komplettering inte är något annat än en ren lögn från psyks sida.
Går man igenom den så finns det mycket i detta som starkt måste ifrågasättas om man läser Daniels journaler, och Socialstyrelsen får ursäkta men det måste väl ändå vara journalerna som ska vara den vägledande informationen i det här ärendet? För om det efter en patients död går att skriva om verkligheten på det sätt som jag anser psyk gör kan vi ju lägga ner allt vad journalsystem heter. Vikten av dokumentation är ju något som hela tiden uppmärksammas i Sverige idag just för att det ska finnas underlag som kan tala om vad som hänt. Här finns det ju dokumentation men istället verkar man ha använt sig av en annan journal när man skrev den interna utredningen kring Daniels död.
I kompletteringen skriver Psyk bland annat när det gäller planering att Daniel var införstådd med sina problem med sin ADHD? Vart står det i journalerna frågar jag med tanke på att Daniel gång på gång efterfrågar stöd och hjälp med sin ADHD. Det står att Daniel inom öppenvårdskontakten arbetade med de svårigheter han hade att strukturera och planera sitt liv. Vart i journalerna står det? Daniel hade till februari 2012 en samtalskontakt som han sedan avbröt med på grund av svårigheterna han hade att öppna sig för en man. Detta står det däremot om i journalerna.
Det står vidare i kompletteringen att Daniel under tillfällen då han låg inne fick psykosocialt stöd. Vart är detta psykosociala stöd? Vart i journalerna står det om? Daniel fick vänta i 6 veckor på att få en samtalskontakt, under den tiden frågade han gång på gång efter detta, men psyk behövde så lång tid på sig med tanke på semestertider (det är dessutom deras egna förklaring till att det tog så lång tid) Att säga att Daniels tid på psyk innehöll psykosocialt stöd är en ren och skär lögn. Än en gång: Vart står det i journalerna om detta stöd? Finns det remisser skrivna till detta psykosociala stöd? Finns det anteckningar om vart och när dessa ska ska ha skett? Eller menar Socialstyrelsen att sex veckors väntetid på en samtalskontakt på grund av semestertider är OK?
Jag vill också poängtera att jag hade dagligen kontakt med Daniel under hans tid på psyk, och oftast flera gånger per dag. Borde han i alla fall inte ha nämnt en gång om detta stöd?I socialstyrelsens första förslag till beslut kritiseras också att det fanns brister i kontakt med närstående och samverkan med andra. I anmälan och i varje yttrande har jag gång på gång påmint om att jag och även Daniels syster kontaktade psykkliniken angående Daniels försämring men också att han tog med sig mediciner in på avdelningen. Detta har man ignorerat totalt, vilket är mycket märkligt. Daniel blev med sitt agerande en risk även för andra patienter, och psyks ignorans att journalföra denna information verkar ju då vara helt ok enligt Socialstyrelsen. Det är alltså OK att man som patient smugglar in medicin på avdelningen, och det är OK att ignorera oroliga anhörigas kontakt med avdelningen. Är det alltså detta som Socialstyrelsen menar är bra samverkan med närstående? Det måste det ju vara med tanke på att det plötsligt försvann från kritiken.
Sedan då när det gäller Förskrivning av psykofarmaka.
Psyk skriver i kompletteringen att man varit mycket försiktig med förskrivningen av psykofarmaka till Daniel. Sista skrivningen var den 30/8 inför Daniels Londonresa och senare flytt till Göteborg och man menar igen att det var nödvändigt att Daniel fick ut denna mängd, denna mycket stora mängd, mediciner.
Än en gång får jag påminna om att det finns apotek i Göteborg också. *Borttagen information* …
…och fortfarande vill jag ännu en gång påminna om att Daniel hade en bokad tid med läkaren *namn* den 21 september klockan 17:00 i Umeå. Det var inte alls nödvändigt att skriva ut för en månad på en gång, och mötet den 21 september står det klart och tydligt om i journalerna.När det gäller recepten som skrevs den 30 augusti lämnas ingen förklaring till varför man ansåg att Daniel var tvungen att få ut allt Benzo på en gång. Han fick t.ex utskrivet 3 förpackningar Alprazolam på en gång. Varför inte bara skriva ut en förpackning i taget? För Daniel hade visat att han inte klarade av att sköta sin medicin. När det gäller utskrivningen av läkemedel så är det rent befängt att kalla det försiktighet när man skriver ut 60 Alprazolam och 50 Heminevrin och så vidare till en patient som under hela vårdtillfället på psyk gång på gång uppvisat sina problem med psykisk ohälsa och impulsproblematik.
Får jag dessutom påminna om Socialstyrelsens egna rapport från sitt möte med psyk, ärendenummer: 8.5-9912/2013
Där förklarar psyk själva under punkten ”Förskrivning av läkemedel till en ”riskpatient” att vid misstanke om risk för överdosering så skrivs alltid minsta möjliga förpackning ut.
Daniel hade den 30 augusti haft 1 eventuell överdos och en klar överdos där han riskerade livet. Han hade under hela tiden uppvisat impulsproblem och andra problem men ändå skrivs detta ut. Han fick ut allt på en gång men ändå menar psyk att de iakttagit försiktighet?!Samtidigt har alla på psyk glömt av det faktum att Daniel stod på dubbla recept. Daniel hade sedan tidigare recept på Lyrica. *Borttagen information*… Varför tänkte ingen på det?
När det sedan gäller psyks kommentar att ingen förskrivning av mediciner förekommit sedan början av juni 2012 så är även det en lögn. Daniel fick utskrivet 25 sobril 15 mg den 19 juni och 50 Sobril 15 mg den 4 juli. Det står det i journalerna om.
Vidare ifrågasätter jag starkt varför Socialstyrelsen ändrar från första förslaget till beslut när det gäller ordinationen av läkemedel. Vad i kompletteringen förklarar varför Daniel under tiden på psyk hela tiden fick sådana kraftiga mängder läkemedel och framförallt så mycket Benzo med tanke på tidigare missbruk som ni själva skriver.
Är det inte konstigt att Daniel under tiden som medicinmängderna höjdes fortfarande fick behovstablett efter behovstablett. Det var ju aldrig så att han blev bättre. Det reagerade heller ingen på.Jag anser att den kompletterande så kallade informationen som Psyk lämnat in är provocerande felaktig och innehåller enorma faktafel och det är för mig obegripligt hur detta kan ha förändrat läget så enormt i utredningen kring Daniel.
Det finns dessutom frågetecken när det gäller att det i de slutgiltiga beslutet står att Kliniken ändrat rutinerna vid utskrivningar på initiativ av patienten. Jag undrar då: Om inga felaktigheter skett och allt fungerande på Psykiatriska kliniken, varför ändrar man då i rutinerna?
Jag har dessutom i varje yttrande påpekat att ansvarig överläkare för Daniel, *namn*, själv erkänt att misstag skett när det gäller Daniels vårdtid. Han sade den 7 okt att man missbedömt både Daniels impulsivitet och hans missbruk. Varför tas detta inte ens med i internutredningen från psyk? Är denna överläkare som träffade Daniel mer än någon annan läkare under tiden inte viktig? Blir det inte väldigt konstigt om psyk menar att de inte gjort fel samtidigt som deras läkare sitter och säger att de har gjort fel? Sänder inte det ut väldigt konstiga signaler? Framförallt bevisar det ju bara att deras egna internutredningar görs med utgångspunkten att dom gjort rätt, inte att sanningen ska komma fram om vad som skett. För inga fel gjordes ju enligt psyk.
På grund av att jag inte fick kompletteringen från psyk före beslutet fattades så var det ju ganska svårt för mig att kunna yttra mig. Nu när ärendet står under omprövning så förväntar jag mig faktiskt att de faktiska underlag som finns när det gäller det som hände med Daniel ska användas, och de underlagen är hans journal.
För om inte journalerna ska användas så undrar jag varför Socialstyrelsen i så fall inte reagerar på läkare *namn* yttrande i Lex Maria utredningen att Daniel var missbrukare av legalt föreskrivna droger. Det står det ju inget i journalerna om att de kom på under tiden Daniel levde och de jobbade ju rakt inte efter den vetskapen på Psyk i Umeå, men om de nu visste om det: Är det också då att iaktta försiktighet att skriva ut de doser på en gång som skrevs ut till Daniel.
Socialstyrelsen skickar ut väldigt konstiga signaler som tillsynsmyndighet om de menar att en vårdgivare efter en tragik som den som drabbade Daniel mer eller mindre kan hitta på en ny verklighet än den som dokumentationen, journalerna, berättar om. För erat egna beslut talar emot sig själv. Ni skriver att ingen vårdskada skedde samtidigt som ni menar att Daniel inte hade för avsikt att dö. Det resonemanget blir ju väldigt konstigt när fakta är att det var de enorma mängder mediciner som Daniel fick som tog hans liv. Hade man beaktat Daniels problematik och tagit Daniel på allvar hade man inte skrivit ut dessa mängder. Det finns så enormt många tecken på Daniels problem i hans journaler så det går inte att missa dom.
Så jag hoppas verkligen att Socialstyrelsen ser tillbaka till sitt första förslag till beslut och funderar på vad som egentligen har ändrats i information. Ni har faktiskt också ett ansvar mot andra patienter och det ni säger i erat beslut är att den ”vård” som Daniel fick var en korrekt vård.
I annat fall blir detta i så fall ett fall för Justitieombudsmannen för om Socialstyrelsen anser att den vård Daniel fick var korrekt, ja då är det livsfarligt att vårdas på de svenska psykiatriska klinikerna om man har ADHD och impulsproblem. För Daniel dog, han lämnade inte kliniken med ett trycksår. Han dog faktiskt.
Hur kan en överdos av mediciner som en person med impulsproblem får utskrivet på en och samma gång inte bli en vårdskada? Jag vill hävda att en avliden patient är den kraftigaste vårdskada som går att uppbringa.Att sedan köpa den skandalösa komplettering som Psyk skickade in är under all kritik. För den innehåller rena omskrivningar av fakta och ingenting annat och än en gång får man bevis på den totalt respektlöshet som psyk visar Daniel och oss anhöriga. Det viktigaste är inte sanningen för dom, utan det viktigaste är att man vägrar säga ”Vi gjorde fel”
För som jag frågat innan. Om allt gick rätt till: Varför dog då Daniel när han inte ville dö?
/Walentine Andersson
Detta skickade till Socialstyrelsen den 23 maj och nu mal väl kvarnarna igen kan jag tro.
Man ska nu komma ihåg att från och med den 1 juni är det inte längre Socialstyrelsen som sköter om ärenden som denna. Den nya myndigheten IVO, inspektionen för vård och omsorg, har nu tagit över alla ärenden från 1 juni så vi får väl se om denna tillsynsmyndighet är mer intresserade av att få en fungerande psykvård än vad Socialstyrelsen var.
Men jag kan försäkra en sak…
Anmälan till Justitieombudsmannen är redan skriven och ligger och väntar.
Låt oss hoppas att jag slipper skicka in den.
/Walentine
P.s För er som vill se och höra hela historien om Daniel så finner ni den HÄR! D.s
Av olika anledningar skulle jag behöva komma i kontakt med en läkare, gärna med psykofarmaka som specialitet.
Om du känner någon runt Göteborgsområdet som skulle kunna ställa upp för några frågor så hör gärna av dig till mig genom facebook eller på webmaster (snabel a) walentine.com
Jag söker INTE en läkare för eget bruk utan det är för att ställa några frågor om psykofarmaka och en del biverkningar etc.
Stort tack på förhand för hjälpen!
/Walentine
Väldigt många har sett filmerna om Daniel. Faktum är att tittarantalet överstigit alla mina vildaste förväntningar. Många har blivit både berörda och upprörda och det tycker jag är bra. Det var det som var meningen.
Behandlingen av Daniel är på alla sätt en skamfläck och därför är det så viktigt att hans historia berättas.
Så stort tack till alla som skrivit och hört av sig. Era värmande ord har betytt enormt ska ni veta, och om ni tror att jag kommer stanna här så tror ni fel.
Något är ruttet i landet Sverige, och det stinker om den svenska psykvården och de som kontrollerar den.
Filmerna om Daniel kommer så småningom plockas ner så har du inte sett dom eller delat dom är det hög tid nu!
Jag gjorde en liten liten tackfilm till er….
Kram!
/Walentine
