1531 förlorade själar

VitÅr 2014 tog 1531 personer sina liv. Det meddelande Socialstyrelsen idag.
Ska man leka med siffror lite så är det en nedgång från året innan med 75 personer, men ingen kan ropa att det är en förbättring för det är det inte.
Siffran ligger stadigt runt 1500 personer per år och har gjort så ett bra tag nu, och de sjunkande siffror vi kunde se tidigare finns det ingenting kvar av. Fortfarande tar en person livet av sig var sjätte timme i vårt land.
Så trots mer uppmärksamhet och trots att till och med självaste förra socialministern tog ordet självmord i sin mun kan vi tyvärr konstatera att Sverige fortfarande inte följer den nollvision riksdagen tagit beslut om. Sedan den visionen bestämdes har över 9000 personer tagit sina liv i Sverige och nog kan vi idag kalla nollvisionen för ett rent fiasko.

1531 personer förlorade vi förra året. Det är en enormt hög siffra och det är obegripligt att självmord inte får mer uppmärksamhet i vårt land. Idag har jag sett runt bland Sveriges medieutbud och det är mer eller mindre knäpptyst. Självmord är fortfarande en synd att tala om och strax efter det kommer psykisk ohälsa i allmänhet.

1531 självmord är 1531 misslyckanden från samhällets sida och Vi måste på allvar börja arbeta för att vårt land ska bli ett land där folk inte ska känna att döden är enda utvägen och vi måste arbeta för att Sverige ska bli ett land som tar hand om de som mår dåligt i själen. Tro heller inte att alla dessa människor som idag inte finns med oss längre inte hade kunnat räddats. Många av de självmord som sker i Sverige hade kunnat kallats för något annat men de försvinner in i den röra som idag svensk psykvård och svensk omsorg blivit och döden blir istället den avlidnes egna ”fel” trots att han eller hon skrikit på hjälp. För ordet självmord gör i sig självt att ansvaret läggs på den som inte finns kvar och det är bara det horribelt i sig.
Det är också därför det är så enormt viktigt att vi sätter ner foten nu. Vi måste få politiker, samhället och ansvariga myndigheter att lyssna. För det är allvar nu. Vi sörjer våra döda men måste också arbeta utifrån tanken att ingen annan ska behöva gå igenom det helvete som det är att vara efterlevande till någon som begått självmord.

Det finns enormt mycket att göra men vi är fast beslutna om att det går förändra. Det går att förändra attityder och inställningar och det går att få de styrande att lyssna, och vi kommer få dem att lyssna. Vi kommer jaga dem med blåslampa om det ska behövas för vi har tröttnat på att gråta nu. Vi har tröttnat på att behöva förklara vad sorg är och vi har tröttnat på att lyssna på andras berättelser om hur fruktansvärt ett självmord drabbar alla. Vi vill inte se fler gråtande mammor i TV nu utan vi vill höra, läsa och se om människor som hamnade i kris, men som fick hjälp. Ja, nu vill vi ha resultat och nu vill vi att riksdag, myndigheter, kommun och landsting tar sitt ansvar. För idag tar ingen något ansvar alls och nollvisionen är ingenting annat än ett svek från riksdagens sida.

Psykvården måste bli bättre!
Utbildningar inom självmord och psykisk ohälsa måste till för alla som arbetar inom den offentliga sektorn.
Granskningen av vården måste bli bättre!
Det måste till större resurser då självmord varit en enormt eftersatt punkt på alla svenska politiska partiers agenda.
Och självmorden…
Ja självmorden måste ner till noll. Det måste vara vårt mål för det är just det som är en nollvision: Att komma ner till noll!

Jag hoppas du vill vara med i den kampen.
Gå med oss idag och bli medlem i 12septemberrörelsen.
Medlemskapet är gratis med frivillig betalning för dig som vill.

Nu börjar kampen för Alla Ska Leva!

Walentine Andersson, ordförande 12 septemberrörelsen

Till Daniel: Arg saknad

saknad_2617712

Tänker på dig idag.
Idag för 3 år sedan var en speciell dag. Då var den 16 aug en torsdag och det skulle bli en dag som på ett sätt slutade i katastrof och där följderna skulle bli en påminnelse om det gamla livet.
Vad jag önskar att fler kunde sett dig för den du var då och inte som den de ville ha dig till.
Jag blir så arg när jag tänker på det, men också så ledsen för allt är bara så onödigt. Ingenting hade behövt bli så som det blev.

Ja jag tänker på dig idag, och saknar dig extra mycket.
Kanske också för att dagen efter, den 17 aug, för tre år sedan blev en fredag där jag själv höll på att gå under i kaoset som startade.
Vilket helvete det var den dagen och ibland önskar jag att de som var med den 16 kunde varit med den 17.
Ja ibland önskar jag att de var med och fick se så kanske de hållt käften efter din död.
Kanske hade de då inte dömt som de gjorde och snackat den skit som de gjort samtidigt som de själva framhävt sig som hjältar. Nej, det hade dom inte om de fått uppleva den 17 augusti….
Då hade de kvävt sig själva i dåligt samvete och frågor som ”Vad höll jag på med och varför brydde jag mig inte” hade upptagit deras tid och liv

Ensamheten Daniel.
Ensamheten dödade dig.

Jag är arg idag Daniel, och jag saknar dig.
Saknar dig så de gör ont

Älskar dig, in i evigheten
/walle

Till Daniel: 11 augusti

Tre kort som alla sett miljoner gånger och tre kort jag ser så ofta på.
Tagna den 11 aug 2012.
Vilken dag det var Daniel och vad jag trodde att det skulle bli fler sådana dagar.
Och visst blev det några till, men sedan tog det slut.

Ingen dag är mer vår dag än denna för mig.
Ingen dag är mer viktig för mig när det gäller oss än denna.
Då där i vårt kök var det vi som fanns. Med vår drink och vårt prat.
Det var vår vänskap och vår relation på våra villkor.
Då när vi gjorde det som var så galet och som en del inte tror på.
Då när vi gjorde det som passade oss och där vi sket i vad andra skulle tycka.
Då när framtiden bestod i att allt skulle bli bra.

Jag önskar så att jag kunde fått vara lika stark som jag var där i köket den kvällen fast det har jag inte.
Kanske försvann en del av min styrka med dig och kanske är det den jag letar efter än.
För alltid kommer bilderna ovan vara så underbara minnen av dig samtidigt som de är ”De lekte affär” för andra.
Men idag skiter jag i andra för idag tänker jag på när du började planera hur Savannah skulle kunna komma till Göteborg och jag tänker på hur du sjöng Du är min man så det måste hörts över hela Backa. Jag tänker på hur glad du var över hur mysig dagen blev och jag tänker på hur vi insåg att Polly och San Francisco smakar skit ihop.
Mest tänker jag på vad du sade när du satt där på knä.
Det är det finaste någon någonsin sagt till mig och det är den finaste beskrivning jag fått om att jag var behövd och älskad.

Jag svarade det med att förklara att jag jag behövde dig med Daniel och jag behöver dig än.
Fy fan vad jag saknar dig.
Fy fan för vad som hände.
Fy fan för de jävlar som tog dig ifrån mig.
Fy fan för falska människor och en värdelös sjukvård.
Fy fan för allt!

Älskar dig, in i evigheten. Så som jag sade där den där kvällen den 11 augusti 2012 att jag skulle göra. För det gör jag.
Snälla tussen min, kom tillbaka 🙁

Älskar dig, in i evigheten.

/Walle

Ett exempel på hur det kan bli på grund av Socialstyrelsens galenskap

580061_10151031943843871_1404893834_nIdag för 3 år sedan, den 6 augusti 2012,  pratade jag med Daniel klockan 19:45. Han var hemma i sin lägenhet en stund på det som psykiatriska kliniken i Umeå kallar för ”mål och tid”. Alltså en kort permission där han skulle återkomma på bestämd tid. När jag pratade med honom var han lugn och glad och jag själv berättade att jag satt med några vänner på Bee-bar i Göteborg.
Klockan 20:30 skickade Daniel ett sms där han skrev att han saknade mig och jag svarade att ”Jag saknar dig med tussen och snart ses vi!”
Nästa gång jag pratade med Daniel var den 7 augusti kl 13. När han svarade skrek han i telefon ”Är det Walle!!!???” Då låg Daniel på intensiven i Umeå. Han hade samma natt varit mycket nära att dö.

Den 6 augusti på kvällen hade Daniel återkommit till psyk och satt sig ner med en vän i dagrummet på avdelningen. Strax efter hade han börjat skaka och han fick ont i ögonen av ljuset från lamporna i taket. Han blev också livrädd för kroppskontakt och hoppade till så fort någon rörde vid honom. Han blev emellanåt okontaktbar och till slut kallade patienter på personal och sedan gick det undan. Man bar in Daniel, då fullständigt livrädd, i ett rum och patienter har vittnat till mig att någon i personalen skriker ”Vart i helvete är IVA, han är ju för fan på väg att dö!”

Daniel hade denna kväll tagit en överdos med Lyrica hemma i sin lägenhet och sedan återvänt till sjukhuset. Daniel nekade hela tiden till att detta var ett självmordsförsök. Till mig sade han att han inte ens minns riktigt att han tagit så många och i Daniels journaler kan man utläsa att händelsen mer är kopplad till ångest ihop med impulsproblematik. På Daniels sjukintyg står det också ”Impulsproblematik som tillsammans med ångest kan leda till självskador”.
Denna kväll den 6 augusti 2012 visade alltså Daniel vilka problem han hade när det gällde att kunna handskas med sina mediciner själv. Här borde också psykiatriska kliniken förstått att Daniel stod på dubbla recept och man borde självklart agerat kraftfullt efter denna händelse. Daniel fick kolbehandling under natten och smärtstimulering och var rejält medtagen i en vecka efter det inträffade. En läkare bestämmer sig för att flytta på Daniel till en annan avdelning då hon, som den ende läkare under Daniels tid på psyk, menade att avd 41 inte var bra för honom, men när hon sedan går på semester flyttas han tillbaka till avdelningen där han ”vill vara” när han efter en resa till Göteborg lägger in sig igen.
Annars struntar psyk i händelsen den 6 augusti och allt fortlöper som om ingenting hade hänt. Daniel får inte bara behålla ansvaret för sina mediciner själv utan han får ännu mer mediciner utskrivet. Mediciner som 1 månad senare kommer bli Daniels död. Om psyk tagit händelsen på allvar och framförallt om man tagit Daniels problematik på allvar så hade man inte 3 veckor senare skrivit ut en bärpåse med mediciner till någon som redan en gång varit på väg att dö av dem.

När sedan efterföljande internutredning sker står det ingenting om detta där i. Kliniken friar sig helt från allt ansvar och man menar alltså att man inte gjort några fel alls. Detta står man också envist fast vid i den utredning som satte igång efter min privata anmälan.
Från den 1 januari 2016 kommer händelser som dessa hamna i mörkret om inte närstående till omkomna patienter själva orkar anmäla vilket väldigt många som är i en sorg inte orkar. Från årsskiftet kommer alltså vårdgivarens samvete och moral styra vilka händelser som kommer anmälas eller inte och vad sker när vårdgivaren, som i Daniels fall, saknar all form av moral, samvete eller självkritik? Hade Daniels död skett efter 1 januari hade det alltså inte blivit någon Lex Maria anmälan för kliniken anser sig ha agerat helt och hållet perfekt. Man hade kunnat gömma undan sitt egna ansvar helt och all skuld hade lagts på Daniel.

Händelsen med Daniel är inte unik i svensk psykvård och det är därför det är så enormt viktigt att varje självmord utreds. För varje gång ett självmord sker måste samhället se vad som kan göras för att förhindra det. Socialstyrelsen har tagit ett beslut som kommer göra att mörkertalet bland självmorden som sker inom psykiatrin kommer öka lavinartat och framförallt leker Socialstyrelsen just nu med människors liv.

Stoppa denna galenskap NU!
Skriv under!

/Walentine Andersson

Därför måste Socialstyrelsens galenskaper stoppas

6414-socialstyrelsenUnder sommaren har nyheten om att Socialstyrelsen kommer förändra anmälningsplikten vid självmord nått oss.
Det är inte första gången Socialstyrelsen velat förändra anmälningsplikten, men denna gång verkar det som att myndigheten faktiskt tänker gå iland med sin idé. Från politiskt håll har det varit knäpptyst som det brukar vara när det handlar om självmord och behandlingen av psykisk ohälsa vilket ju bara än en gång bevisar vilket ointresse dessa frågor har hos alla Sveriges riksdagspartier. Detsamma ska man väl säga om media där intresset varit enormt bristfälligt som vanligt.

Idag måste alla självmord som sker inom psykiatrin anmälas som Lex Maria. Det är detta som Socialstyrelsen nu kommer förändra och istället ska enbart självmord där vårdgivaren själv misstänker att fel begått i samband med själmordet anmälas i framtiden. Kort sagt: Vårdgivaren ska själv säga orden ”Vi gjorde fel” för att sedan skicka in en anmälan.
Socialstyrelsen menar att det idag läggs för mycket vikt vid att ”jaga” personer som kan ha gjort fel och de menar att nya föreskriften ska stödja sjukvårdens aktiva och systematiska arbete med att förstärka patientsäkerheten. Vidare anser SoS att ärenden som självmord får för mycket uppmärksamhet i media vilket kan skada närstående. Det handlar också om att utredningarna av självmord tar mycket resurser.

Socialstyrelsen visar med detta beslut, som ska gälla från den 1 januari 2016, att man totalt nu släpper ansvaret om de med psykisk ohälsa. Kort sagt: Man har gett upp.
Fast det stannar inte där för i och med detta har Socialstyrelsen lyssnat på de röster som så desperat genom åren vill skydda sin egen verksamhet och där uttalanden som gjorts får en att häpna.
Ett exempel på detta är uttalandet som Lotte Risö Bergerlind, då ordförande för Svenska Psykiatriska föreningen, gjorde för Dagens Medicin:

Därmed jämställs psykiatrin med övriga sjukvården. Det är ju inte obligatoriskt att anmäla alla som dör i hjärtinfarkt på en intensivvårdsavdelning,

Alla som inte själva arbetar för att skydda sin verksamhet och sin egen rygg förstår att ett självmord knappast kan jämföras med en hjärninfarkt. Hennes uttalande är inte bara dumt utan det är också fruktansvärt respektlöst gentemot de som tagit sina liv och de som är efterlevande. Att en psykiatriker dessutom verkar ha så lite insyn i konsekvenserna efter att en person dör i självmord visar ju bara ännu mer hur viktig anmälningsplikten är. Självklart är det en enorm skillnad på om en person med hjärnproblem avlider eller om en person som vårdas för depression tar sitt liv när personen står under behandling. Lika självklart är det ju också att om några fel skett när det gäller hjärtpatienten så ska även det anmälas, men att jämföra dessa två saker på det sätt som Bergerlind gör är på alla sätt förkastligt.

Detta handlar inte om att jaga enskilda personer och detta handlar inte om att någon ska straffas. Det handlar istället om samhällets och riksdagens mål om nolltolerans mot självmord och när ett sådant sker måste man alltid utreda vad som hänt och vad som kunde gjorts för att förhindra det hela. Dessutom är det fantastiskt naivt beteende av Socialstyrelsen om de tror att alla vårdgivare i det här landet är så sanningsenliga så att alla verkligen kommer våga säga orden ”Vi gjorde fel, detta måste anmälas”.
Undertecknad har själv suttit mitt emot en överläkare som erkände att kliniken gjort fel, men där det senare i den interna utredningen inte stod något alls om detta. Därför utsätter Socialstyrelsen hela vårt land för en stor risk i och med att ansvaret, och erkännandet, om vad som gjorts fel nu kommer läggas på vårdgivaren.

Ser vi dessutom på hur situationen på våra psykavdelningar idag ser ut, både för patienter och personal, så blir Socialstyrelsens beslut ännu svårare att förstå och man kan bara tolka det hela som att myndigheten i och med detta gett upp. Idag när där den ena mer skrämmande beskrivningen av överläggningar, personalbrist och personal som går på knäna kavlas ut borde man ju man istället vara beredd på att mer fel kommer ske, men istället för att aktivt arbeta för en förbättrad psykvård med en tryggare vård för patienterna så gör man nu att mörkertalet bland självmorden kommer öka enormt och det förbättringsarbete som Socialstyrelsen själva lyfter fram är från början dömt att misslyckas för det finns ju inget.

Socialstyrelsens beslut om att anmälningsplikten nu ska dras in måste stoppas. Det är totalt fel väg att gå och det sista vårt land behöver är att ännu mer gömma problematiken med självmord under mattan. För varje självmord som sker är ett misslyckande från samhällets sida och Socialstyrelsen gör nu att det i framtiden kommer bli ännu mer ok med att göra dessa misslyckanden.
Det är ingenting annat än ren galenskap!
Stoppa det!

/Walentine Andersson

SKRIV GÄRNA UNDER PROTESTLISTAN SOM KOMMER SKICKAS TILL SOCIALSTYRELSEN