Texter skrivna under veckan som gått…
Tisdag 6/5 2014
Skrivet på Costas, Umeå
Hej min tuss.
Sitter med en kopp kaffe och ser på Tommy när han jobbar.
Jag är i Norrland en snabb sväng, ja väldigt snabb faktiskt. Jag kom hit igår och åker hem igen om en liten stund.
Jag hade bara en egentlig sak att göra här och det var att besöka dig, och det gjorde jag. Sen for jag iväg till Umeå. Hann träffa Helen och senare David en stund också vilket var trevligt.
Nu har du det vårfint Daniel, och det är jag glad för.
Jag tog bort mitt skåp hos dig, men mest för att det inte var så fräscht längre. Vintern har tagit hårt på det, men jag kommer tillbaka med något annat nästa gång. Det är ju heller inte så att folk verkar kunna tänka sig tända de ljus som stått där inne om de slocknat, och det blir lite långt att åka för att tända ljus bara vilket jag tror du förstår.
De gjorde ont att se din grav Daniel, som det alltid gör, men det gjorde också ont av andra orsaker. Din ensamhet var så talande där igår, och den smärtar.
Det jag kände igår var ingenting annat än total iskyla, och absolut inte från ditt håll. Nu har du lite blommor där i alla fall och snart kommer värmen på riktigt, och löv och gräsmattor kommer bli gröna, och snart är det sommar.
Det är mycket tankar som far omkring i skallen, men jag känner mig glad att jag åkt hit upp just nu. Strax ska jag lämna mina saker här på Costas och ge mig ut och vandra en stund i Umeå.
Har suttit och fikat med Linus här. Fan sicket charmtroll han är! 🙂 Han höjer verkligen nivån på folk jag träffat här uppe för gudarna ska veta att väldigt många andra drar ner den.
Linus är snäll och jag är honom så evigt tacksam för att han var så ärlig som han var då vi pratade i början jag och han. Utan att antagligen förstå hur har han på många sätt hjälpt enormt mycket. Nu har han farit hem och jag hoppas att jag får träffa honom snart igen. Han tältade förresten stollen med sin kille förra helgen. Lite spontan är han, vilket gör att han påminner om någon 🙂
Nej nu ska jag halta ut lite på stan och känna den norrländska kylan slå emot mig. Fast den känner jag ju av på olika sätt även hemma i Göteborg.
Ja jag haltar nu, och går med krycka. Nu är jag gammal Daniel! Tänk vad din åldersnoja hade fått spelet nu 😛
Tisdag 6/5 2014
Utanför Daniels lägenhet
Sitter på träbänk och skriver detta. Det snöade i 5 sekunder nyss, och jag inser allt mer varför du ville flytta härifrån. Visst är här vackert, och att jag tycker det vet du ju redan men för fan det är den 6 maj och det är kallt som fan. Norrland hyser verkligen en dubbel form av kyla.
Jag brukar gå hit när jag är i Umeå. Även om jag aldrig var inne i din lägenhet när du levde så är detta ändå ett ställe som är så mycket du. Sedan är det ju faktiskt så att det var här du lämnade oss och här tog ditt sista andetag.
Varför brinner det inga ljus här för dig Daniel? Varför har det aldrig brunnit några ljus för dig här?
Andra som dör får högar med blommor, men inte du. Varför?
Det är väl bara jag som är barnslig kanske, men jag kommer i alla fall besöka ditt hus nästa gång jag åker hit, och gången efter det också.
Nu ska jag strax vandra över bron igen. Såg att kyrkan var öppen och den vill jag gå in i. Den är så fin utanpå.
Jag ska slänga en blick åt höger på bron och se på sjukhuset som ligger där borta. Som vanligt ska jag spotta mot det också
Tisdag 6/5 2014
Skrivet ombord på planet hem
Planet har precis nått molnen och Norrland ligger långt där under mig.
I mig känner jag den där tomheten som alltid dyker upp när jag är på väg hem.
Som vanligt kommer Göteborg möta mig med regn och blåst men det är ju lite av en tradition när jag varit i Norrland.
När jag lämnat Umeå har det alltid varit klarblå himmel, och regn i Göteborg.
Kanske är det staden som talar om att ”Vi vill inte ha dig här”.
Jag tände ett ljus för dig i Umeå Stadskyrka. Gud så vacker den var!
Tände ljus för Mia och Putte också innan jag gick.
Jag älskar kyrkor trots att jag inte är det minsta religiös, men de ger mig ett lugn som känns så bra, och jag tycker om att tänka på att det brinner lite ljus för er då och då. För att liksom hålla ert minne vid liv.
Nu sitter jag här och försöker låta bli att inte börja gråta för det känns bara så tungt alltsammans. Jag tänker på dig och ditt öde, och hur rätt du hade.
Fan att jag inte kände någon av dina vänner under tiden du levde. Tänk så mycket mer jag förstått då även om jag insett att jag nog förstod ganska bra i alla fall, men din känsla du hade av ensamhet och övergivenhet stämde så väl. Jag fick en chock igår när jag kom till din grav. Julsaker i maj? Julgranar i maj?
”Du var det käraste på jorden”….
När jag gick och hämtade vatten i dammen såg jag några andra gravar tillhörande alldeles för unga människor och de hade det så fint. De var besökta så ofta och det var sån kärlek.
Din var övertäckt av löv och hade vissna blommor, men skit samma. Nu är det fint, och jag hoppas blommorna överlever. Det är ju som sagt kallt, men killen i butiken trodde att de skulle klara sig. Ny jord fick du också för den delen. Helen och David ska åka förbi och fixa två saker till och kolla blommorna. Om dom inte skulle överleva så har jag försökt i alla fall.
7 maj 2014
Hemma
Så kom då den där smällen som brukar komma när jag varit hos dig, men jag låter den komma.
15 minuter efter att jag kommit in i lägenheten brakade jag sönder och satte mig och störtflänna, men det var skönt.
Jag grät mer på grund av omständigheterna runt om än på grund av dig tror jag. Det är sådana här nätter jag blir påmind om varför vi kom varandra så nära som vänner, och varför vi behövde varandra. Det är sådana här nätter jag känner mig så nära dig så jag kan ta på dig bara jag blundar.
Kanske är det också sådana här nätter som jag saknar dig.
Skulle behöva en sådan som dig i mitt liv nu Daniel. Någon som undrade hur jag mådde, och som ringde lite så där spontant bara.
Oftast brukar ingen ringa, och ringer jag eller skriver svarar dom inte.
Visst är det samtidigt lite kul att folk inte fattar att man ser när de läst ens meddelanden på FB.
Eller så är de bara allmänt respektlösa, men skit samma i det nu. Jag tar inte kontakt med dom mer i alla fall.
Men behöva dig här skulle jag just nu.
Kan du inte bara komma hit en liten stund? Kan ni inte får permission i himmelen? 🙁
Eller så ber du Gud dra åt helvete för att han tog upp dig redan nu.
Jävla gubbe!
9 maj 2014
Ännu en natt utan sömn då, men det är ju som vanligt. Sitter och tänker och tänker och tänker vilket jag gjort sedan jag kom hem.
Är jag en idiot Daniel?
Jag äger 27 kronor, och det har jag ägt sedan jag kom hem i tisdags. De sista pengarna jag ägde gick åt till resan upp till Norr.
Resan i sig fick jag i ”present” men det kostar ju i alla fall.
Nej, jag är inte klok. Jag åker 240 mil på 33 timmar för att besöka en grav. Bara en idiot gör en sådan jävla dum grej, eller…
Jag tror samtidigt jag behövde det. Jag tror jag faktiskt var tvungen till det.
Jag ligger inte på något sätt i synk med andra när det gäller min sorg. Den saken är klar.
Anmälningar och annat tog mycket av den tiden som jag ”borde” lagt på sorgearbetet, men nej jag ångrar det inte. Varenda sekund jag fått jävlas med de där asen som gjorde att allt gick åt helvete för dig har varit värt det, men det har kostat på. Därför behövde jag den där resan i måndags. Men det betyder också att jag idag ätit 3 knäckebröd för mer mat har jag inte om jag ska äta i morgon.
Men där i måndags fick jag vara med dig, och göra det som jag försökte göra när du levde. Jag försökte göra saker bättre.
Kanske låter jag som att jag ser mig själv som en ängel. Inget kunde vara mera fel, men det var ju det jag försökte: Att göra saker bättre.
Tillsammans var vi ju bra på att göra saker bättre. Både om det handlade om oss själva eller annat, och det kändes så starkt i måndags.
För i min värld ska du alltid ha fina blommor, ny jord och de bästa förutsättningarna för att livet ska kunna växa. Det har inte ändrat sig även om du nu råkar vara död.
Så jo, jag behövde åka upp och med tanke på hur jag mår förövrigt så tror jag det var nyttigt för mig. Jag behövde det helt enkelt. Det var en ren terapiresa.
Hur jag nu ska klara mig resten av månaden däremot har jag ingen aning om, men jag orkar inte bry mig faktiskt.
När man är inne i en depression är man kass på det där att bry sig om framtiden, och jag är glad om jag orkar ta mig ut till duschen just nu. Allt är jobbigt och svårt, och helst vill man bara glömma glömma glömma och slippa leva. Även om man inte vill dö så vill man inte leva heller. De är en jävla cirkus det där…
Fast mest glad är jag för att jag fick göra fint hos dig denna vecka.
Var inne och läste Elins text till dig från förra året. Den gör mig alltid så glad. En person, en enda person, har öppet skrivit något om mig där. Det värmer mig så ska du veta.
Nej, nu ska jag sova, eller i alla fall lägga mig. Ska drömma om en vän att få. En sådan jag kan dela allt med så som jag kunde med dig.
Jo, en sak till…
Kommer du ihåg ”Regnbågsnatt”? Misstänker att du gör det för du satte benen i kors väldigt snabbt när jag berättade om hur mördaren rådde bot på ofrivilliga händelser som drabbade honom 😀 Nåväl så har jag beslutat att flytta den till Umeå istället. Jag har ju funderat lite på vad jag ska skriva nu när trilogin ”om dig” är klar, och tänker samma av den historien.
Det känns som att mina erfarenheter av den norrländska mentaliteten skulle passa bra in där faktiskt för boken handlar ju i högsta grad om hyckleri och svikna löften. Sedan har ju berättelsen i övrigt inget med dig att göra för oavsett vad folk må tro så kan jag tänka på annat. Att jag sedan inte skriver om så mycket annat på en sida som heter TILL DANIEL borde ju de flesta med hjärnceller fatta…
Nej min tuss, nu ska jag inte vara bitter, eller i alla fall inte mer än jag brukar vara.
Varför kom du in i mitt liv Daniel och vände upp och ner på allt om du ändå skulle försvinna så snabbt?
Jag blev ju kvar här med allt upp och ner 🙁
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
