Monthly Archives: mars 2014

Det är en sån där natt känner jag. En sådan där natt där sömnen inte vill infinna sig.
Träffade på en kille på nätet som förlorat sin bror för ett år sedan. Också det i ”självmord”, och vi pratade mycket om ångest, sorg, och han slogs fortfarande med ett sådant fruktansvärt dåligt samvete. Något han inte på något sätt behöver ha.
Vi pratade mycket och jag gav honom de råd jag kunde ge, och sedan sade han ”Du verkar så stark”
Vet du vad Daniel? Jag hatar när folk säger det. Jag att en del upplever mig som stark för jag känner mig allt annat än just stark.

De senaste 2 veckorna har varit rent för jävliga. Ja, jag vet inte vad för skit som startade i skallen på mig efter att jag var på den där begravningen men sedan dess är det som om så mycket gått om i skallen på mig. Tankar som inte funnits där på länge, och känslor. Inga bra känslor utan mest jobbiga. Allt det där och så saknaden, den ständigt återkommande saknaden efter dig. Den där tyngden som bara sliter sönder mig, och som gör så jävla ont.

Hade någon sett mig inatt, ja då hade ingen sagt att jag var stark. Satt och tittade på kort och så kom tårarna. Gick in i katalogen där jag har dina Instagrambilder och insåg att jag på så många av dom korten vet när dom togs, varför dom togs och var dom togs.
Kort som är helt obegripliga för en del, men där jag vet varför. Som kortet den 6 juni som du tog i min säng och där du blev sur i 3 minuter för att jag kommenterade det med ”Snygg kudde” :). Eller kortet den 17 juni, eller från vårdcentralen den 14 juni, eller kortet den 9 juli, och så kortet på haren den 11. Sådana kort som oftast gör ont att se idag, men så finns också de andra korten.
De som fortfarande får mitt hjärta att slå dubbelslag när jag ser hur söt du var. Som kortet när du hade dina glasögon på dig.
Va söt du var i dina glasögon Daniel!

Ibland önskar jag att jag hade någon att dela allt med helt och hållet, men vissa saker kommer jag aldrig dela. Vissa saker tog du med dig dit du for, och så ska det kanske vara.

Så kommer nästa minnesbilder i skallen, och det som jag oftast mest vill minnas med glädje blir med en gång bara så jobbigt. Som kyssen till Jesus to a child. Den kyss som förändrade så mycket.
Fan Daniel, jag har lyssnat på George Michael sen Wham, men numer klarar jag det knappt, för jag tänker på dig, på den kvällen, och på dom kvällarna.

Vet du? Ibland önskar jag att den kyssen aldrig skedde. Jag önskar ibland att jag inte hade de där vigselpappren sparade. Jag önskar så att jag inte behövde ha denna jävla svarta sten i bröstet på mig som värker så förbannat när sådana här nätter kommer över en.
Jag önskar att jag inte brytt mig den där sommaren. Varför brydde jag mig för?! Fan, vi sågs mer än de som bodde 10 meter ifrån dig, och de flesta av dom går inte omkring och önskar att dom skulle gjort mer, eller si och så. Dom saknar dig bara utan all annan jävla skit.
Jag önskar så att jag inte hade alla jävla nätter du ringde stenhög därför att de där jävla läkarna stoppat i dig så mycket skit så du hallucinerade. Jag önskar att jag inte hade de där 69 satans dagarna som det gick mellan det att du lade in dig tills dess att du…..att du…att du blev dödad av de jävlarna!

Fan va jag saknar dig, och varför slutar det inte göra ont för!
Varför kan jag inte få vara lycklig nån jävla gång?
Varför måste jag känna så här ibland?
Varför varför varför!!!

Nej, det är ingen bra natt i natt Daniel.
Kom hit och ge mig en kram.
Håll om mig, snälla tussen. Håll om mig!

Jag är inte stark, inte det minsta stark.
Jag är ingenting annat än en misslyckad person, som träffade en som slutade i undergång och som när han drabbades av undergången drog med mig halvt ner. Fan jag sitter halvt fast i kistlocket ditt känns det som.

Går ut och går i natten lite. Sömn lär jag inte få någon än.

Du vet att jag älskar dig va?
In i evigheten Daniel. In i evigheten

/Walle

Idag är det sista dagen att rösta i Finest Awards, och vinna lär vi absolut inte göra.
Jag har suttit och kollat igenom de andra bloggarna i samma kategori och det är faktiskt överlag väldigt bra bloggar som är nominerade. Kul att det inte bara är ”Kolla mina nya boxers” bloggar som folk gillar.

Att våran/denna är nominerad är ju egentligen bara det ganska konstigt, men givetvis är det samtidigt en ära. Det värmer att så många blivit gripna av vad man skrivit och av ditt öde.

Tyvärr tror jag att jag redan vet vilken blogg som kommer vinna, och den bloggen står för allt som jag inte gillar med ”Gayvärlden”, men så är den djupt påhejad av QX också.
En ”Gayblogg” som av någon anledning mest måste anknyta till sex, spända kallingar och klubbar där man kan ta varandra i skrevet öppet. Ja med andra ord: En blogg som passar QX som handen i handsken.
Den bloggen kommer antagligen vinna vilket är synd för jag hade hellre sett att vem som helst annars hade fått priset. Att vi fått vara med på ett hörn bland de nominerade är jag också stolt över.

Är det inte egentligen konstigt Daniel? 95% av de som kände dig skyr mig som pesten, men utan mig hade du varit fan så mycket mer bortglömd idag. Den äran kan jag ta åt mig av utan att skämmas.
För vissa på det stora sjukhuset på kullen var du ett ”vanligt självmord”, men det blev inte så mycket vanligt över det, och det är inte över än. Snart kommer ”122 dagar” och då älskade vän ska du få den rättvisa du förtjänar på alla plan, och som du borde fått så många gånger under ditt liv.

Många kommer bli förvånade när boken kommer, en del kommer blir upprörda, andra kommer blir förbannade, och vissa kommer väl leva kvar i sin drömvärld, men en sak är klar: När 122 dagar kommer får du din upprättelse. Den ska du ha, och den ska leva kvar med dig och efter dig i all framtid. Det är du värd så som du försökte i slutet av ditt liv.
Jag tror aldrig jag träffat någon som faktiskt försökte så starkt som du gjorde, och jag beundrade dig då för det, och gör än.

Hörs mer i kväll min tuss
Älskar dig, in evigheten

/Walle

En gång när Kevin var här sade han att morbror Danne inte fanns i himmelen, utan morbror Danne satt på månen och metade.
Jag tyckte det var lite gulligt, och log så där som man bara gör när Kevin säger något så där sött.
Idag skulle jag se på film och så dök Dreamworks logga upp och då kom jag att tänka på det där som Kevin sagt, och sedan kunde jag inte koncentrera mig så mycket på filmen.

Sitter du där på månen Daniel? Metar du? Mår du bra? Vad skönt det vore om man ändå kunde få något tecken på att det var så. Att du faktiskt mår bra och att du bara inte är död.
Vet du om att jag har ibland svårt att förstå det fortfarande. Just det där med att du faktiskt är död.

Jag är sjukskriven nu. En hel månad sjukskrev dom mig. Det är både för fötterna men också för själen för jag mår inte så där jättebra just nu. Kanske har allt till slut hunnit ikapp mig, jag vet inte. Det är mycket som hänt, och inte hänt, och någonstans står jag nog inför ett vägskäl på hur mitt liv ska bli nu tror jag.
Det jag vet är att jag nog inte kommer kunna komma upp till dig i sommar, och det gör ont. Jävligt ont. Jag vet att jag behöver sitta där hos dig ensam ett tag, men jag har inte råd, och sjukskrivningen gör ju inte direkt ekonomin bättre.

Nu har jag ingen att sova hos i Skellefteå heller och det gör ju inte saken billigare direkt, men jag hoppas du vet om Daniel att jag finns här, och jag tänker på dig i alla fall.
Mitt ”skåp” som Jennie ordnade har blivit så viktigt för mig. Den lilla delen på din grav som är/var min/vår. Den lilla plats jag fick efter dig…
Att inte kunna sitta där i år känns tufft, jävligt tufft faktiskt, men det är väl lite the story of my life, att det ska va tufft.

Jo, jag vill du ska finnas där på månen som Kevin sade. Där sitter du och metar, och du sitter i dina röda byxor. Fan va söt du var i dom.

Tror jag ska försöka sova lite. De närmaste dagarna kommer bli jobbiga.
1 1/2 år….

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Det var med stor förvåning jag läste mailet som berättade att denna sajt blivit nominerad i Finest Awards. Samtidigt blev jag faktiskt ganska stolt över att mina texter ändå verkar ha gripit tag i så många som dom då uppenbart gjort. Fast på samma gång finns där alltid en sorg för mest önskar jag att denna sida aldrig funnits. För om den inte funnits så hade Daniel levt idag, men så är det ju inte.

Till Daniel har min tillflykt där jag kunnat skrika, gråta, känna, tänka, tycka, älska och sakna. Ja, det kanske låter överdrivet men Till Daniel har på många sätt blivit mitt sätt att överleva på. Under tiden har allt fler börjat läsa den och kommentarer och mail har varit många. Jag vet inte vad Daniel skulle tyckt om den men jag vågar påstå att han själv skulle varit stolt över att sidan blev nominerad. Daniel tyckte om sånt 🙂
Jag hyser inga som helst förhoppningar om att vinna, men bara att tillräckligt många valt att nominera mig räcker långt, och jag är så glad för det så ni anar inte.
Tro mig, bekräftelse har det inte direkt regnat över mig det senaste 1 1/2 åren. Det är en sak som är sann.

Den 9 går omröstningen ut så fram till det går det att rösta en gång per dag, och oavsett vem som vinner så är jag glad för dennes skull. Jag ville mest bara med detta tacka er alla som röstat och nominerat mig/Daniel/sidan. Ni har gjort en jobbig tid lite ljusare, och för det är jag enormt tacksam, men mest tacksam är jag över att så många fler fått chansen att se vilken underbar, vacker och fantastisk person Daniel var. Genom er har han fått leva vidare, och på ett sätt kommer han leva vidare för all framtid. För det var och är Daniel värd.
Kram på er alla, och tack än en gång.

Walentine Andersson

Det var ”rea” på de där chockladfyllda kakorna idag så jag köpte ett paket. Tror inte jag ätit någon knappt sen du var här, men Gud hur många såna paket köpte vi då egentligen?

Kan du inte komma hit och dricka en kopp? Din mugg med ditt namn står här än. Dom ska ju liksom vara ihop dom två muggarna.
Vi kan sitta här i köket och bara prata lite. Jag kan bjuda på middag om du vill ha!

Saknar dig så förbannat Daniel. När går det över? När slipper man känna som man gör? När slutar det göra så förbannat jävla ont 🙁

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Numer finns du förevigad Tussen min.
Två kratrar på Mars är nu dina.
En heter Daniel, och en heter Tussen <3

Saknar dig min vän. Mer just nu än på väldigt länge

Kom tillbaka 🙁