Till Daniel: Älskade älskade Daniel

Jag sitter i Burträsk nu. Fattar du, jag är i Burträsk! Ett sånt där ställe som man liksom bara hört talas om nere i Göteborg, men här är jag! På stället dom gör Västerbottenost.
Sover hos Helen och David här, och de har de så mysigt här.

Kommer från din grav nyss. Har redan hunnit vara där två gånger idag. Första gången för jag ville ge din syster en kram innan hon åker ner till Göteborg. Fattar du vad jag saknat Jennie och Kevin?!
Sedan sent på kvällen åkte jag, Nadia, Helen och David ut till dig. Jag satte om blommorna lite och städa. Jag tänkte att jag fick ju aldrig städa din lägenhet, så jag fick göra detta i stället. Inte för att det behövdes göras något direkt men jag tror jag behövde det för att känna mig delaktig bara.
Det är inte klokt egentligen Daniel, Jag har i 2 dagar pratar med Gud och alla myndigheter om dig, och ändå känner jag det där tvivlet om oss. Varför kan inte jag så enkelt känna det som andra känner? Jag lever för att ge dig upprättelse men samtidigt är jag rädd för att….ja jag vet inte

Vid graven bröt jag ihop. Jag ville läsa mitt tal för dig. Det jag inte fick läsa i kyrkan. Så vi stod där och jag läste, men sedan börja jag flänna så mycket så jag klarade inte av att läsa allt. Ändå kändes det bra att göra det, för din skull, för min skull och för vår skull.
Det hände något så konstigt bara. När jag började läsa kom regnet, och i samma stund jag slutade läsa slutade regnet att falla. Dom som var med mig reagerade först på det, men nu kan jag inte sluta tänka på det. Var det du som sade något Daniel och är det just det jag känner nu att det är?

Jag saknar dig så förbannat mycket  nu. Jag sitter här med tårar i ögonen och skriver i tysthet för att inte  väcka Helen och David men på ett sätt vill jag bara skrika rakt ut att allt är så jävla fel. Det har varit två dagar som handlat om dig, och det har känts bra. När jag vaknar i morgon är det en sak till som ska göras men sedan ska jag ha lite semester men du kommer vara med mig, och just nu känner jag mer än någonsin att du är med mig.

Men det hjälper inte tårarna för jag vill krypa ner nu och lägga min arm om dig. Jag vill krama dig hårt, och sedan vill jag kyssa dig, säga Godnatt till dig och ligga och lyssna på dina andetag.
Jag är ingenting utan dina andetag Daniel.
Jag är ingenting utan dig,
Jag behöver dig.
Jag är ett med dig.

Älskar dig, in i evigheten
/Walle

En gräsplätt

969569_10151609828863871_1321882205_nEn liten gräsplätt bredvid lite vatten. En ganska ful och helt intetsägande bild, men samtidigt är detta en bild som säger allt. Bilden är tagen på området som tillhör Norrlands Universitetssjukhus. Bredvid sjukhuset ligger det en liten damm, och Daniel brukade ibland gå ner dit. Särskilt i början gick han ofta dit med musik i öronen och funderade. Ibland brukade han ta med bröd och mata änderna med, ibland ringde han någon och ibland satt han bara i tysthet. Någon gång följde han också med någon dit. I början var dammen Daniels sätt att komma undan lite. Det var också där vid den plats bilden visar som Daniel satt och grät när han ringde mig den 11 juli 2012 och där han en stund innan hade tagit bilden på Haren. Den ensamma haren på sjukhusområdet. Bilden Daniel lade upp på Instagram den dagen men också samma bild som Daniel lade upp den 9 september igen.

Igår när jag besökt NUS i några ärenden gick jag en promenad runt området och så kom jag fram till denna plats, och då slog det mig.
Det är just den ensamma lilla haren som allt det här handlar om. Daniel kände sig och var på många sätt just som en ensam liten hare, och den haren blev dödad av sjukvården. Dom stressade honom till döds med mediciner utan dess like, och dom gjorde så att haren försvann.
Jag tror inte ens att Daniel själv förstod vilken enormt träffande bild han gav av sin situation när han tog den där bilden på haren, men det jag vet är att det var en så ledsen Daniel som ringde och grät från den där gräsplätten den där kvällen den 11 juli 2012.
Han hade så mycket hoppats få hjälp men upplevde att ingen lyssnade, och det var ju exakt så också. Ingen lyssnade på Daniel, men mediciner hade man gott om…

Daniel dog därför att ingen lyssnade. Han dog för att ignorans mötte en ung man som sökte hjälp. Psyk menar att han inte var konverteringsbar, att han låg inne på frivillig basis. Ja exakt, han låg inne för att han ville ha hjälp.
Det är exakt det allt handlar om, att rädda harar på sjukhusområdet inte ska behöva känna sig rädda. En stund på den platsen vid gräset vid dammen fick mig att få ny styrka igen.

Jag kommer aldrig ge mig NUS….

022

Grattis på födelsedagen Tussen

wpid-IMG_47521Idag fyller du år.
Idag är det din dag Daniel!

24 år skulle du blivit, och ett år närmare dagen då du skulle fylla 25
Kommer du ihåg hur vi skojade om det? Att 1 sekund efter att du fyllt 25 så skulle jag börja reta dig för att du nu var närmare 30 än 20. Det där med ålder var ju viktigt för dig… 😛

Idag skulle vi firat dig, men istället blir sorgen starkare en sådan här dag. För du fick aldrig fylla år mer. Du blev bara 23 och sedan tvingades du lämna oss.

Bilden här skickade du till mig, och säkert till andra. Det var min present till dig förra året. Du ville ju inte ha något annat än hårklippning så det fick du. Sedan kom detta som ett MMS som du skickade när du satt på väg tillbaka till sjukhuset. Du var så fin där, som du var på alla kort.
Fast du fick ju en present till av mig förra året. Jag glömmer aldrig när du ringde och hade varit och hämtat paketet på posten. I paketet låg det 20 påsar med Polly. Du var helt chockad men så glad.
Jag är glad att jag fick göra dig glad då, och lika ledsen är jag att jag inte får göra dig glad igen.

I morgon ses vi. I morgon ska jag besöka dig. Klumpen i magen har växt den senaste veckan och jag har insett att jag kommer bryta ihop totalt. Vet inte ens om jag vågar åka till dig ensam, men vi får se.
Nu går mitt plan om några timmar mot Umeå. Under 1 1/2 dygn ska jag prata med Gud och alla människor om dig och andra som farit illa på den kliniken som är en skam för svensk sjukvård. Sedan kommer jag till Skellefteå.

Jag önskar så att jag kunde vrida tillbaka tiden. Jag önskar så att jag kunde vrida tillbaka den till 5 juli 2012 och gett fan i att ringa ambulansen. Jag önskar så att du aldrig hamnat på NUS. Jag önskar så att du var här hos mig och hos oss alla.
Jag önskar så jag satt mitt emot dig just nu och såg dig blåsa ut ljusen på tårtan och jag önskar så att jag kunde fått bjuda dig på middag idag. Jag önskar så att vi kanske åkt upp ihop till Norrland idag och firat din födelsedag där. Du skulle ju fått fira så många fler födelsedagar Daniel. Det är bara så fel fel fel det här 🙁

Älskar dig min tuss, in evigheten

/Walentine

danieldag

 

Till Daniel: Kraft

580061_10151031943843871_1404893834_n

En kraft i mig vill inte dö,
den kraft som är min kärlek till dig.
Den finns där, och den lever.
Den saknar dig, den minns dig.
Den vill ha dig tillbaka.

Den vill att du ska komma hit nu,
krypa ner bredvid mig.
Den vill ha dig på min arm,
med dig så nära inpå.
Den vill ligga bakom dig,
med mina armar omkring dig.

Den vill prata med dig,
prata om livet och döden.
Den vill trösta dig när du är ledsen,
den vill stötta dig när du är osäker.
Den vill skratta med dig när du är glad.

Den saknar sin vän Daniel,
honom som man kunde prata med allt om.
Den saknar nätterna när inte sömnen fanns,
den saknar dagarna med samtalen.
Den saknar kaoset som kunde bli,
men som också byggde grunden starkare.

Den saknar stunden då vi kysstes,
och Jesus to a Child spelades i högtalarna.
Den saknar natten efter det,
natten där vi inte sov men där vi började leva på ett annat sätt.
Den saknar blicken jag fick på morgonen,
och kramen jag fick därefter.

Den saknar allt som var med dig,
allt på gott och ont.
Allt det som gjorde dig till dig.

Ja kraften i mig saknar dig,
den vill ha dig tillbaka.
Det är kraften som aldrig slutar älskar dig

Därför är ”Fallet Daniel” viktigt

IVO-LogoJust nu ligger Daniels fall under omprövning hos IVO (Inspektionen för vård och omsorg) Hur lång tid denna omprövning kommer ta vet man inte, men då IVO är nystartade så är jag övertygad om att den nya myndigheten har fullt upp med att fixa trixande telefoner och annat som brukar krångla när staten möblerar om. Dessutom har ju redan myndigheten visat att snacket om att det kommer bli bättre skydd med nya myndigheten inte stämmer med tanke på att handläggningstiden för nya ”fel i vården” fall nu ökat från 6 månader till 1 år.
Samtidigt tror jag inte att ärendet i sig prioriteras dels för att jag faktiskt inte tror att något kommer ändras i beslutet, och om det blir en ändring så kommer den i sin tur antagligen bara bli något symboliskt utan någon direkt egentlig mening.
Ändå är det viktigt att så här mitt i sommarvärmen påminna om hur viktig utredningen om Daniel är och hur mycket som faktiskt står på spel i den soppa som började den 6 juli 2012 när Daniel självvalt lade in sig på psyk i Umeå. En soppa som tyvärr inte är över än med tanke på den skandalösa internutredning och Socialstyrelsens tidigare ännu mer skandalösa utredning av fallet.
Egentligen är jag inte förtjust i att kalla det för ”Fallet Daniel”. Det gör allt så opersonligt på ett sätt, men samtidigt är det som hände Daniel och den efterföljande utredningen så viktigt så visst är det ett fall för framtiden.
För runt Daniels död, och framförallt det som ledde till hans död, så finns det så mycket som gick fel och där frågan hela tiden kan och ska ställas: Fick Daniel korrekt vård enligt de regler som finns och beaktade man dom problem som man själva i journalhandling efter journalhandling faktiskt skrev om?
Om någon mot förmodan inte läst om vad som hände Daniel rekommenderar jag Historien om Daniel där allt står med från att han lades in till tiden efter hans död.

Frågan du kanske då ställer dig är:
Är inte allt detta bara anmälarens, alltså jag, sätt att bråka för att anmälaren vägrar acceptera Daniels död och att en syndabock måste finnas?
Som svar på det svarar anmälaren, alltså jag, så här…

I juni lämnade Socialstyrelsen ut en rapport om tillståndet i den svenska psykvården. I den rapporten finns det mycket som Socialstyrelsen inte är nöjd med. Bland annat pekar man på den bristfälliga dokumentationen som finns på landets sjukhus och vårdcentraler.
Som jag redan skrivit om tidigare, här, så blir det nästan skrattretande att samma myndighet nu skriver så i en rapport när man nästan samtidigt godkänt NUS utredning i fallet Daniel. För i fallet Daniel är just dokumentationen ett stort skämt.
Jämför man den internutredning som NUS gjorde med journalerna så kan man lätt tro att det är en annan Daniel man utrett. För vissa saker är så lösryckta ur sitt sammanhang så inte ens den som skrivit utredningen kan tro på det som står full ut, medan andra saker helt saknar grund i journalerna, och i Daniels fall liksom i alla andra fall av samma sort och egentligen allt som rör sjukvård, så är just journalerna det viktigaste som finns.
Det är i journalerna som man ska kunna utläsa vårdplanering, händelser och medicinering. Det är just dom som ska kunna berätta hur allt gått till och hur man gått till väga. Jämför man psyks beskrivning och framförallt det rent skandalösa pappret med kompletterande uppgifter så är det under all kritik hur detta kunde godkänts.

Det är så märkligt att läsa att Daniel fick ”Psykosocial träning” under hans vistelse på psyk när det inte finns en enda rad dokumenterad om detta.
På samma sätt är det märkligt att läsa att Daniel var väl bevandrad med sin ADHD när det enda som man kan läsa i journalerna är att Daniel efterfrågade stöd och hjälp om sin ADHD.
Det blir dessutom rent konstigt när man kan läsa att Daniel EFTER sin död får en massa diagnoser på sig som det inte gjorts utredningar på och som det heller inte går att finna något om i journalerna. Att flertalet olika läkare har sin syn på Daniel gör det inte till en fulländad utredning utan det gör det mer till en psykklinik där varje läkare är fullständigt ointresserad av vad kollegorna gjort dagen innan.
Det som mer än något annat gör cirkusen kring Daniels internutredning så märklig är utlåtandet att ”Daniel var missbrukade av legalt föreskrivna läkemedel”
Detta är på flera sätt ett utlåtande som bara det borde räckt för att såga Internutredningen kring Daniel utmed fotknölarna, och samtidigt borde det utlåtandet räckt till att Socialstyrelsen mycket skarpt kritiserade hur kliniken utredde händelserna kring Daniel, men allt mer inser jag att jag verkar vara den som läst Daniels journaler.

För det står ingenstans i journalerna att Daniel hade problem med missbruk. Däremot står det att Daniel tidigare blivit behandlad för missbruk. Något Daniel var öppen med överallt inkl i riksradio.
Att Daniel under tiden han låg på psyk fick ett aktivt missbruk ingen finns det inget stöd att konstatera då det inte finns dokumenterat. För allt är mycket enkelt inom sjukvården: Står det inte i journalerna så har det inte hänt. Oavsett vad vi såg, vad andra såg eller vad som sägs i efterhand så är det journalerna som ska spegla händelser och förlopp.

För att förstå allvaret i detta så jämför det med en polisutredning.
Skulle vi acceptera att polisen struntade i fakta och satt på sitt kontor och hittade på att ”Pelle begick brottet” utan att polisen hittat bevis för det? Skulle vi acceptera en rättegång där åklagaren lägger fram sina påståenden utan bevis? Nej självklart skulle vi inte det, och det samma ska ju självklart gälla här men det gör det inte. Socialstyrelsen har inte i någon form reagerat på de påhittade konstateranden som psyk gör. Det är på alla sätt bedrövligt hur Socialstyrelsen agerat i utredningen kring Daniel.

Men låt oss vända på allt under en stund. Låt oss säga att läkaren har rätt. Daniel var missbrukare av legalt föreskrivna läkemedel.
Låt oss då titta på Daniels medicinlista…

Metropolol 25 mg 2 x 1
Naproxen 250 mg, vid behov
Lyrica 50 mg 1 x 2
Lyrica 150 mg 1 x 3
Xanor depot 0.5 mg 1 x 2
Stilnoct 10 mg, 2 x1
Heminevrin 300 mg 1 x 2
Concerta 54 mg 1 x2

Detta var dagsdosen. Detta var vad Daniel skulle äta varje dag. Den 30 augusti valde vårdgivaren dessutom att skriva ut allt detta för en månad på en gång förutom Lyrican som man satte på var 25 dag. Detta till en patient som hade dokumenterade problem med impulserna och som flera gånger enligt dom journaler som fanns bland annat just på grund av sina impulsproblem tagit för mycket mediciner. Psyk menar själva att Daniel var missbrukare, och då en missbrukare med impulsproblem och det är alltså OK att skriva ut så här enorma mängder läkemedel till en sådan?

Ja, Socialstyrelsen tyckte alltså att det var helt ok. Det är faktiskt så OK så att Socialstyrelsen till och med tar bort sitt första ifrågasättande och gör om det till ingenting. Man godkänner alltså denna så kallade behandling och man anser att det är rätt att göra så. Detta är alltså ok att en klinik gör så samtidigt som man på patientens läkarintyg skriver att hans impulsproblem tillsammans med ångest kan leda till självskador.

Fortsätter man sedan att granska psyks skandalösa internutredning kan man ju också ifrågasätta hur det kommer sig att den läkare som träffade Daniel mer än någon annan läkare, och som dessutom framför mig erkände att de missbedömt Daniels impulsproblem inte finns med i internutredningen. Han har varit ”behjälplig” står det men med vad står inte.
Samtidigt finns också diskussionen i vad som är ett självmord med i de här fallet. Blixtfort gjordes det klart att Daniel begått självmord. Jag, och andra, köpte inte det.
Idag är alla överens om i alla fall den saken att Daniel inte tog sitt liv med vilje. Det menar både vårdgivare, jag och Socialstyrelsen/IVO.
Det gör samtidigt också saken ännu värre för det gör Daniels död ännu mera onödig och fruktansvärd. Han ville inte dö men den så kallade ”vård” han fick ledde honom rakt in i döden.

Det är detta, och så mycket mer, saken handlar om. Det handlar om lögner och att ta sitt ansvar. Det handlar inte om hämnd utan om framtiden. För om det var ok att ”ta hand” om Daniel på detta sätt kommer ju andra drabbas, och jag vill inte se fler fall som Daniels.
Det Daniel kan bidra med in i framtiden på grund av sin tragiska död är just en bättre framtid, och det är just det allt handlar om.
Därför kommer jag inte ge mig. Det var psyks ignorans, deras sanslöst dåliga planering för semestertider, deras slarv och deras ovilja att se Daniel för vilken person han var som ledde till hans död. Hade man tagit hans problematik på allvar hade saker slutat annorlunda, och hade Daniel fått den hjälp han själv efterfrågade så kanske han fått den grund av så hårt försökte bygga åt sig.
Istället slutade allt den 12 september i en lägenhet full med medicinförpackningar.
Mediciner utskrivna av en vårdgivare som efter Daniels död visat sig sakna fullständig moral och hjärta. En vårdgivare som desperat gjort vad den kan för att slippa säga orden ”Vi gjorde fel”. En vårdgivare som ljuger, diktar ihop saker som inte stämmer och som efter Daniels död antagligen trodde att ”Det här ebbar ut så småningom”.

Men jag lovar er vårdgivare och ni kära läsare…
Helvetet kommer frysa till is innan jag ger mig.
Daniel ska få rätt.

/Walentine Andersson

P.S Detta skriver IVO på sin hemsida…

Vårt mål är att förbättra patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården. Vi riktar kritik mot berörd vårdcentral, sjukhus, tandläkarmottagning, äldreboende eller mot hälso- och sjukvårdspersonal i de fall vi i utredningen funnit brister i patientsäkerheten. Dessutom kan vi ställa krav på att vårdgivaren vidtar åtgärder för att liknande händelser inte ska ske igen. Om vi bedömer att någon hälso- och sjukvårdspersonal visat sig klart olämplig i sitt yrke, gör vi en särskild utredning om det. Den utredningen kan bland annat leda till att vi ansöker om att återkalla personalens legitimation till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd (HSAN)

Jag hoppas någon på IVO läst sina egna mål. Känns som att det vore en bra grej för er att göra.
Ni har ögonen på er och jag lovar att gör ni bort er anmäls ni till Justitieombudsmannen. D.s

Till Daniel: Om en vecka ses vi

stenenJag börjar få en klump i magen faktiskt.
Tänker på att jag snart kommer stå där. Där framför din grav.

Senast jag stod där sänktes du ner där, i det där jävla hålet som blev din sista vila.
Den där jävla dagen, den 5 oktober 2012. Den värsta dagen i mitt liv.

Nu är graven ”klar”. Du har fått din sten, och du har kommit på plats. Du bor i Skellefteå igen. Så blev din resa. Staden du lämnade 2010 och som du avskydde kom du tillbaka till. Där vilar du nu.
Ödet är inte alltid snällt.

Jag vet inte hur jag kommer reagera nästa tisdag. Kommer jag bryta ihop? Kommer jag inte känna någonting? Kommer jag rasa ihop åt bara helvete?
Dagen jag kommer dit och dagen innan har jag då ägnat helt åt dig och sjukvård som är åt helvete. Sedan kommer jag stå där framför dig, du som blev ett offer för det jag kämpar emot, eller försöker kämpa emot.

Sedan ligger ju du där, min vän Daniel, min Tuss Daniel, min Daniel.
Du som förändrade mig så, men som försvann igen. Du som kom in i mitt liv och nu är borta. Hur kommer allt det där att kännas?
Hoppas du är med mig Daniel nästa tisdag för det kommer bli en jobbig dag

Älskar dig, in i evigheten

Till Daniel: Sommarnatt

summer_night__s_by_janelle_jade_adam-d322fprÄr det inte konstigt egentligen. Den där känslan som kommer ibland, att allt detta inte hänt. Träffade jag dig verkligen? Kände jag dig? Pratade vi? Dog du? Levde du ens?

Känslan av overklighet, att allt bara är som en dröm, en mardröm.

Jag pratade med Tommy en stund idag. Det var längesedan vi snackade och det var skönt att prata lite. Någon man också kan skratta ihop med, dela det ljusa liksom det mindre ljusa.

Jag vet inte Daniel, men jag känner mig allt mer ensam. Samtidigt pratar jag med fler människor idag än vad jag gjort på jag vet inte hur länge. Ändå finns den där känslan av ensamhet, utanförskap och rösten som säger att jag inte hör hemma här.
Känner mig som att jag kommer från en annan planet, eller en annan värld och där jag ibland är osynlig och iakttar allt och alla, men förstår dom gör jag inte.
Du förstod mig, och jag tror jag förstod dig.

Känner mig så vilsen, och så övergiven men har börjat acceptera att det är så här det kommer kännas nu.
Men ibland blir jag bara trött, och då slutar jag tro på allt och på mig själv.
Som inatt. Nu hade jag behövt ha någon att ringa. Någon som kunde trösta mig lite. Någon som orkade lyssna, och som kunde hålla om mig. Jag hade gjort vad som helst bara att få hålla om någon just nu.

Ska försöka sova nu, men tror inte det kommer funka.
Känns som att det blir en helvetesnatt igen, men det får jag väl ta då bara.

Saknar dig så förbannat Daniel, saknar dig så jävla mycket!
In i evigheten
/Walle

Till Daniel: Ett år sen…

roseÄnnu en sommardag då man tänker på vad som hände exakt för ett år sedan.
En dag som blev ännu en av alla de där som betydde så mycket, en sådan där dag då saker sades som förändrade. En dag där en sak hände som gjorde att man först blev så förvirrad, men sen ändå förstod. En av våra dagar, lik så många andra, ändå så olik.

Då hade du varit på psyk i 11 dagar och absolut inte ett skit hade hänt. Jo, dina mediciner hade höjts och det märktes emellanåt, men denna dag var du annorlunda och vi pratade.
Ja vi pratade länge.

Blev så förbannad igår när jag pratade med Helena. Ja inte på henne alltså men på annat.
Skriver om det sen idag eller i morgon.

Saknar dig Tussen, saknar dig hela tiden 🙁
Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Till Daniel: Några rader i natten

saknad1_82053259_142330553Det är sena natten nu, men sova kan jag inte. Sitter och rensar på mina hårddiskar. Ett jobb som ju inte är allt för roligt och som tar för mycket tid. Hittade din första flygbiljett idag, eller hittade och hittade. Har ju haft den där hela tiden men kollade på den idag, och med ens gjorde det så där ont.

Kommer jag bli lycklig igen Daniel? Kommer jag någonsin känna kärlek igen? Kommer jag kunna se livet från något annat håll än det ganska mörka håll som jag ser det nu ifrån?
Biljetten idag fick mig att minnas dig och när vi sågs första gången. Känslan jag hade då. Den så konstiga känslan. Vi hade redan hunnit komma varandra så nära, men ändå kändes allt så nytt när vi sågs. Samtidigt gick det över så snabbt och plötsligt var allt som när vi brukade prata. Någon timme av lite nervositet och sedan flöt allt på.
Redan direkt fick du din egen krok i badrummet här hemma. Sedan var det din krok, och var ju egentligen det fram tills förra helgen då jag tog bort den.

Vi kommer ses snart Daniel. Snart kommer jag till din grav. Jag har också mailat svenska kyrkan idag och frågat hur Ursvikens kyrka är öppen och, om den är stängd, om det går att få komma in en stund. Jag måste få ur mig det jag upplevde den 4 oktober. Jag måste få se den kyrkan där jag blev utsatt för den värsta förnedring jag någonsin upplevt. Även om mycket av den förnedringen satt i mig själv måste jag få det ur systemet.

Det lär bli stressiga dagar i Norrland, i alla fall dom i Umeå men det rör på sig nu äntligen Daniel. Jag sade redan dagen efter att du dog att din död inte ska ha varit totalt förgäves och det står jag för. Även om gudarna ska veta att jag velat så känns det ändå som att något ska komma ur det här, något som i alla fall kan vara bra för andra.
Det finns också en annan sorg med min resa upp, och det är att det blir så påtagligt hur splittrat allt är. Tänk så underbart det hade varit med en sammankomst av alla som kände dig. Alla från olika delar och tider av ditt liv. Att tillsammans kunna sörja och minnas dig, men också att ha kul ihop för man har ju roliga minnen efter och och alla vill ju minnas det roliga. Låta minnet av dig överglänsa allt och tillsammans bara vara den del av ditt liv som varje person var.
Så är det inte, men det är heller inget jag tänker ändra på. Att det är som det är spelar väl egentligen ingen roll. Det är bara synd.

Men för att återgå till frågan: Kommer jag bli lycklig igen?
Ibland känns det som att jag är den ende kvar nu som sörjer dig som inte låtit livet gå vidare, och jag börjar få panik. Jag menar inte att ingen annan sörjer dig, det är det fler som gör så klart, men alla andra verkar ha gått vidare med sina liv och det känns som att jag står kvar bara.
Ska jag skaffa kille igen? Ska jag gå ut och börja pippa runt? Mår jag bättre då?
Nej, det gör jag inte, och visst har väl mitt liv gått vidare?
Jag har nya vänner, och nya bekantskaper. Någon pojkvän vill jag inte ens ha om dom så ens slänger någon efter mig, men sådan har jag ju alltid varit.
Till skillnad mot vad folk tycks tro så var ju inte vår relation i mina ögon ”Hej ska vi bli ihop” och sen PANG! Nej den var något annorlunda och den byggde på saker som gör att jag slapp skriva om mitt eget könsorgan till dina vänner efter att du gått bort (Ärligt va hittade du en del av dom mötte och snacka med?).
Idag vill jag verkligen inte ha någon kille, men jag vill bli glad igen, för det saknar jag: Just att känna mig glad.
Du fick mig att känna mig glad Daniel. Du gav mig en lycka jag inte känt med någon. Jag kan ibland sakna våra samtal något så fruktansvärt mycket så du anar inte. Särskilt så här på nätterna. Då gör det ont och då saknar jag ännu mer känslan av att få vara lycklig.

Om 2 veckor ses vi Daniel, vi kommer då ses på en plats jag inte tycker om, en kyrkogård, och ovanför dig finns en sten jag avskyr, men det är ju där du där. Det känns på ett sätt lika sjukt som när du skulle begravas: Att besöka dig på en kyrkogård.
Men men, jag ska klara det för jag vill klara det.
För jag vill du ska vara stolt över mig Daniel.
Är du stolt över mig eller skrattar du lite i hån mot mig som så många andra gör?
Jag hoppas inte det

/Walle

10 månader

despair10 månader har gått sedan Daniel försvann.
10 månader sedan hans själ blev en ängel.
10 månader av helvete har passerat.
10 månader sedan psykvården dödade honom.
10 månader där man ibland undrar hur man ska orka.
10 månader där ingenting varit som man trodde.
10 månader där saknaden varit extrem
10 månader av förtvivlan i ens hjärta
10 månader av ständigt förnekande
10 månader där varje sekund utan Daniel känts som ett liv i helvetet.

Saknar dig Daniel, och det går inte över.
Älskar dig Tussen, in i evigheten.